Den här insändaren skriven av min mor publicerades i Åbo Underrättelser lördagen den 29 augusti. Bakgrunden är att Kimitoöns organisationskommissionen i maj ifjol, alltså som förberedelse för inför sammanslagningen av Dragsfjärd, Kimito och Västanfjärd vid årsskiftet, beställde en utvecklingsplan av Audiator. Konsulten Esa Kohtamäki överlät rapporten i maj i år. Nu i augusti har öppna möten arrangerats i de berörda skolorna.
Kimitoön har såväl svenska som finska skolor. Både svenska och finska skolsektorn har goda möjligheter att göra betydande inbesparingar i lärarkostnaderna utan att göra så stora förändringar i skolnätet som Kohtamäki föreslagit.
Miniskolorna ger flexibilitet
Så har då alla skolor i Kimitoöns kommun, utom den ohotade skolan i Rosala och de praktiskt taget indragningsklara Björkboda skola 1-6 och finska centralskolan 1-4, haft besök av skoldirektör Erika Strandberg som presenterat hur tjänstemannaledningen tänkt sig förändra skolstrukturen. De två återståemde skolorna på måndag är viktiga för att vi ska få en insyn i hur dessa föräldrar ser på alternativen.
Här syns en tydlig trend till stordrift. Trots att bilagan till samgångsavtalet klart talar för att trelärarskolor ska bevaras har man valt att satsa främst på skolor med enkla klasser i Dalsbruk och Amosparken, vilket ger ytterst lite utrymme för inflyttning. Enligt de elevantal som presenterats skulle indragningen av Ytterkulla och Tjuda skolor leda till parallellklasser i de största skolorna och ett behov av några enkla klasser i Västanfjärd. En överföring av eleverna från Björkboda till Västanfjärd skulle alltså öka trycket på flera lärare där. Det finns ytterst litet att vinna på att från hösten 2010 dra in skolorna i Tjuda och Ytterkulla - om alls något.
Redan genom att dra in Björkboda skola och minska lärarantalet på finska sidan med två sparas de 200 000 euro som man beräknar att startsbidraget minskar nästa år. Samtidigt håller man kvar några miniskolor med sammansatta klasser, vilket har många pedagogiska fördelar och möjliggör ett flexibelt utnyttjande av lärarresurserna.
Carola Antskog
fullmäktigeledamot, Kimitoön
Mielipide yllä on äitini kirjoittama. Kemiönsaaren kunnassa keskustellaan kouluverkon voimakkaasta supistamisesta. Konsultti Esa Kohtamäen mukaan säästetään suuria summia lakkauttamalla kouluja, vaikka minikoulut yhdysluokkineen tarjoavat joustavuutta opettajaresurssien käytässä - ja lisäksi kunnassa on tarjolla erilaisia pedagoogisia vaihtoehtoja.
Kunnassa on sekä ruotsin- että suomenkielisiä kouluja. Selviä säästöjä voi saada aikaan myös ilman ehdotettua kovaa kouluverkkojen supistamisia. Ruotsinkielisenä minua kiinnostaa eniten miten oman kieliryhmäni koulutus järjestetään, koska olen sitä mieltä että suomenkielisten on itse päätettävä omista kouluasioistaan. Tietenkin toivon hyviä - ei hätiköityjä - ratkaisuja kaikille!
söndag 30 augusti 2009
lördag 30 maj 2009
lördag 23 maj 2009
Nya valsystemet bra för SFP - Uusi vaalijärjestelmä hyvä RKP:lle
Det nya riksdagsvalssystemet är - tvärtemot vad som antytts i tidningsspalterna - bra för Svenska folkpartiet. Det är ju de mellanstora partierna som vinner på det nya systemet då de facto-rösttrösklarna i det nuvarande försvinner.
Om resultatet i riksdagsvalet 2003 hade räknats enligt nya systemet (som jag förklarar i gårdagens blogginlägg) hade SFP fått 9 mandat, ett mandat mer.
Riksdagsvalet 2003
Centern/Keskusta enligt nya systemet 52 (fick enligt gällande system 55 mandat)
Samlingsp/Kokoomus 39 (40)
SDP 51 (53)
Vänsterförbundet/Vasemmistoliitto 21 (19)
Gröna förbundet/Vihreä liitto 16 (14)
KD 11 (7)
SFP 9 (8)
Valet 2003 var det stora förlustvalet för Svenska folkpartiet då tre mandat gick förlorade i tre olika kretsar, Nylands, Helsingfors och Vasa. Partiet hade på riksnivå 4,6 procent, en minskning med 0,5 procentenheter, i antalet röster räknat drygt 8500 färre än i valet 1999. Hade SFP:s röster fördelat sig mellan kretsarna på ett annat sätt hade de gett 9 mandat. Nu ledde alltså valsystemets gömda rösttrösklar till ett sämre slutresultat än rösträkningen på nationell nivå hade gett.
Rösttrösklarna gömmer sig med nuvarande system i valkretsarna och är minst i Nyland där rösterna fördelas på 34 mandat och störst i de små valkretsarna där de fördelas bara på 6, vilket ju i valet 2007 ledde till att Tarja Cronberg, trots att Gröna förbundet fått 11,7 procent i Norra Karelen, inte blev vald. Samlingspartiet fick med 11,8 procent i samma valkrets ett mandat. Det skilde på 90 röster mellan de två partierna.
I Egentliga Finlands valkrets, där senast partiordförande Stafan Wallin invaldes, har det för SFP varit klokt att ingå valförbund med Centern. Ett understöd på 5,5 procent i valkretsen är i sig ingen garanti för en plats bland de 17 invalda. Platsen är mycket sannolik med det resultatet - mycket sannolik redan med ett understöd på 5 procent - men om det går vägen avgörs ändå av hur rösterna fallit på de andra partierna. Med det nya valsystemet är val på egen lista - vilket ju blir obligatoriskt - inte längre rysk rulett för SFP i Åboland.
Utan rösttröskel skulle partier med bara 0,5-1 procent av rösterna få 1-2 mandat enligt det nya systemet. Fördelningen av partiernas mandat på valkretsarna skulle bli mindre förutsägbart och kunna leda till situationer som upplevs orättvisa då de små partierna kan få mandat på ställen där de har en väldigt liten andel av rösterna och partier med större andel röster just där kan bli utan. En rösttröskel på 2 procent löser dock det här problemet lika bra som den nu föreslagna 3 procent. SFP har alltså gjort rätt i att verka för en så låg tröskel som möjligt. Det är också synd att partier av typen "Norra Karelens befrielsefront", alltså partier starka endast regionalt, inte har en chans att komma in då den ursprungligen föreslagna regionala 12-procentsspärren inte längre finns med.
Hur är det då med beskyllningarna om att SFP då partiet godkänner förslaget till valreform riskerar att falla ur riksdagen och att de svenskspråkiga därmed skulle förlora sin representationen? Frågan innehåller antagandet att SFP är den bästa - eller enda? - representanten för de svenskspråkiga. Det här är ingen självklarhet. Å andra sidan kan man konstatera att Svenska folkpartiet måste kunna kunna räkna med att få åtminstone 3 procent av rösterna för att räkna sig som en trovärdig representant för den svenskspråkiga befolkningen. Ifall SFP någon gång i framtiden faller under tröskeln torde det innebära att de svenskspråkiga förlorat tilliten till SFP och hittat andra kanaler för frågor som de upplever som viktiga.
RKP olisi uudella laskentatavalla saanut lisäpaikan vuoden 2003 vaaleissa
Paikkajako vuoden 2003 vaalituloksella esitetyn uuden vaalijärjestelmän mukaan laskettuna (katso yllä) näyttää, että uudistus on myös Ruotsalaisen kansanpuolueen kannalta positiivinen. RKP olisi silloin saanut lisäpaikan. Puoluetta on julkisuudessa syytetty uudistuksen vastustajaksi. Vaalipiirijaosta johtuvien äänikynnysten häviäminen on eduksi kaikille keskisuurille puolueille.
RKP:tä on myös haukuttu siitä, että puolueen edustajat uudistuksen myötä ovat valmistelemassa puolueelleen itsemurhaa. Puoluetta on siis haukuttu tyhmäksi ja ajattelemattomaksi, muka tekevät kaiken pysyäkseen hallituksessa, vaikka se pitkällä aikavälillä johtaisi tuhoon. Tämä ajattelu on tässä yhteydessä perusteeton. Jos RKP nauttii ruotsinkielisten kesken vankkaa luottamusta, puolue kyllä pysyy eduskunnassa kynnyksestä huolimatta, eli ylittää 3 prosentin rajan. Toisaalta RKP:n asema ja ruotsinkielisten edustus ei ole synonyymejä, vaikka näin asia usein esitetään. Näiden kahden asian kesken kuitenkin kiistämättä on selvä yhteys.
Om resultatet i riksdagsvalet 2003 hade räknats enligt nya systemet (som jag förklarar i gårdagens blogginlägg) hade SFP fått 9 mandat, ett mandat mer.
Riksdagsvalet 2003
Centern/Keskusta enligt nya systemet 52 (fick enligt gällande system 55 mandat)
Samlingsp/Kokoomus 39 (40)
SDP 51 (53)
Vänsterförbundet/Vasemmistoliitto 21 (19)
Gröna förbundet/Vihreä liitto 16 (14)
KD 11 (7)
SFP 9 (8)
Valet 2003 var det stora förlustvalet för Svenska folkpartiet då tre mandat gick förlorade i tre olika kretsar, Nylands, Helsingfors och Vasa. Partiet hade på riksnivå 4,6 procent, en minskning med 0,5 procentenheter, i antalet röster räknat drygt 8500 färre än i valet 1999. Hade SFP:s röster fördelat sig mellan kretsarna på ett annat sätt hade de gett 9 mandat. Nu ledde alltså valsystemets gömda rösttrösklar till ett sämre slutresultat än rösträkningen på nationell nivå hade gett.
Rösttrösklarna gömmer sig med nuvarande system i valkretsarna och är minst i Nyland där rösterna fördelas på 34 mandat och störst i de små valkretsarna där de fördelas bara på 6, vilket ju i valet 2007 ledde till att Tarja Cronberg, trots att Gröna förbundet fått 11,7 procent i Norra Karelen, inte blev vald. Samlingspartiet fick med 11,8 procent i samma valkrets ett mandat. Det skilde på 90 röster mellan de två partierna.
I Egentliga Finlands valkrets, där senast partiordförande Stafan Wallin invaldes, har det för SFP varit klokt att ingå valförbund med Centern. Ett understöd på 5,5 procent i valkretsen är i sig ingen garanti för en plats bland de 17 invalda. Platsen är mycket sannolik med det resultatet - mycket sannolik redan med ett understöd på 5 procent - men om det går vägen avgörs ändå av hur rösterna fallit på de andra partierna. Med det nya valsystemet är val på egen lista - vilket ju blir obligatoriskt - inte längre rysk rulett för SFP i Åboland.
Utan rösttröskel skulle partier med bara 0,5-1 procent av rösterna få 1-2 mandat enligt det nya systemet. Fördelningen av partiernas mandat på valkretsarna skulle bli mindre förutsägbart och kunna leda till situationer som upplevs orättvisa då de små partierna kan få mandat på ställen där de har en väldigt liten andel av rösterna och partier med större andel röster just där kan bli utan. En rösttröskel på 2 procent löser dock det här problemet lika bra som den nu föreslagna 3 procent. SFP har alltså gjort rätt i att verka för en så låg tröskel som möjligt. Det är också synd att partier av typen "Norra Karelens befrielsefront", alltså partier starka endast regionalt, inte har en chans att komma in då den ursprungligen föreslagna regionala 12-procentsspärren inte längre finns med.
Hur är det då med beskyllningarna om att SFP då partiet godkänner förslaget till valreform riskerar att falla ur riksdagen och att de svenskspråkiga därmed skulle förlora sin representationen? Frågan innehåller antagandet att SFP är den bästa - eller enda? - representanten för de svenskspråkiga. Det här är ingen självklarhet. Å andra sidan kan man konstatera att Svenska folkpartiet måste kunna kunna räkna med att få åtminstone 3 procent av rösterna för att räkna sig som en trovärdig representant för den svenskspråkiga befolkningen. Ifall SFP någon gång i framtiden faller under tröskeln torde det innebära att de svenskspråkiga förlorat tilliten till SFP och hittat andra kanaler för frågor som de upplever som viktiga.
RKP olisi uudella laskentatavalla saanut lisäpaikan vuoden 2003 vaaleissa
Paikkajako vuoden 2003 vaalituloksella esitetyn uuden vaalijärjestelmän mukaan laskettuna (katso yllä) näyttää, että uudistus on myös Ruotsalaisen kansanpuolueen kannalta positiivinen. RKP olisi silloin saanut lisäpaikan. Puoluetta on julkisuudessa syytetty uudistuksen vastustajaksi. Vaalipiirijaosta johtuvien äänikynnysten häviäminen on eduksi kaikille keskisuurille puolueille.
RKP:tä on myös haukuttu siitä, että puolueen edustajat uudistuksen myötä ovat valmistelemassa puolueelleen itsemurhaa. Puoluetta on siis haukuttu tyhmäksi ja ajattelemattomaksi, muka tekevät kaiken pysyäkseen hallituksessa, vaikka se pitkällä aikavälillä johtaisi tuhoon. Tämä ajattelu on tässä yhteydessä perusteeton. Jos RKP nauttii ruotsinkielisten kesken vankkaa luottamusta, puolue kyllä pysyy eduskunnassa kynnyksestä huolimatta, eli ylittää 3 prosentin rajan. Toisaalta RKP:n asema ja ruotsinkielisten edustus ei ole synonyymejä, vaikka näin asia usein esitetään. Näiden kahden asian kesken kuitenkin kiistämättä on selvä yhteys.
fredag 22 maj 2009
Riksdagsvalet 2007 enligt förslaget till nytt valsystem - Eduskuntavaalit 2007 uuden vaalijärjestelmäehdotuksen mukaan
Så här hade mandaten fördelats i förra riksdagsvalet - om man tillämpar det nu föreslagna valsystemets regler på resultatet:
Centern/Keskusta 47 mandat (nu 51)
Samlingspartiet/Kokoomus 46 (50)
SDP 44 (45)
Vänsterfundet/Vasemmistoliitto 18 (17)
Gröna/Vihreät 17 (15)
KD 10 (7)
SFP 9 (9)
Sannfinländarna/Perussuomalaiset 8 (5)
Centern, Samlingspartiet och Socialdemokraterna, alltså de tre stora, hade förlorat sammanlagt 9 mandat. Vänsterförbundet hade fått ett mandat till, Gröna två, KD 4 och Sannfinländarna 3. SFP hade hållit sina 9 mandat.
Regeringen utsåg 2007 en kommission med Lauri Tarasti som ordförande som skulle utreda en reform av riksdagsvalsystemet. Kommissionen publicerade sin rapport 24.4.2008: Valområde och röstspärrar införs vid riksdagsval
(Hela rapporten som omfattar ca 150 sidor kan laddas ner på finska.) Nu nästan ett år senare, den 19.4.2009 har regeringspartierna kommit överens om utgångspunkterna för förslaget som ska avlåtas till riksdagen. Regeringen följer Tarastikommissionens förslag, men sänker röstspärren för hela landet från 3,5 till 3 procent och avstår helt från den föreslagna valkretsvisa gränsen på 12 procent.
Mer bakgrund finns på www.vaalit.fi -> VAL (På svenska) -> Utvecklingsprojekt -> Utveckling av valsystemet för riksdagsval.
I sammanfattningen kan man läsa följande nyckelfraser (här ackompanjerade av mina kommentarer):
PARTIETS SAMMANLAGDA RÖSTETAL I HELA LANDET står alltså som grund för ANTALET MANDAT I HELA LANDET. Man räknar alltså ut jämförelsetal på traditionellt sätt, men nationellt i stället för på valkretsnivå och för partierna på ett abstrakt plan så till vida att varje jämförelsetal inte tillskrivs någon viss kandidat utan endast avgör antalet invalda.
FÖRDELNINGEN VALKRETSVIS sker enligt ett KVOTFÖRDELNINGSSYSTEM. Man räknar ut kvoterna som grund för en viss valkrets mandat enligt följande formel: Partiets röstantal i valkretsen/Partiets röstantal i hela landet x Partiets platsantal i hela landet.
Exempelvis blir SFP:s kvot i Helsingfors (riksdagsvalet 2007) 1,3440. Det innebär att SFP får en plats direkt och den överblivna decimalkvoten 0,3440 samlas i en nationell kvotkorg. I det här fallet är kvoten för liten för att det ska ge ett tilläggsmandat i Helsingfors. Helsingfors 21 plats blev full med kvoten (efter att heltalen fördelats) 0,6004 (som gick till de gröna). Den allra största kvoten 0,9950 representerade en socialdemokrat i Birkaland. Det här förklarar jag på ett mera teoretiskt sätt (och kanske, trots allt, mera begripligt) i den finska texten nedan.
Fast valsystemet inte är väldigt lätt att förstå är det åtminstone helt möjligt att förstå. Mina farghågor om hur obegripligt och orättvist det bara måste bli med ett dubbelsystem som det här avfärdas härmed.
Näin lasketaan eduskuntavaalien tulos uuden vaalijärjestelmäehdotuksen mukaan
Miten olisi käynyt jos lasketaan viime eduskuntavaalien tulos ehdotetun vaalijärjestelmän mukaan? Katso lista yllä.
Taustatietoja saa vaalit.fi-sivustolla: Kehitttämishankkeet -> Eduskuntavaalien vaalijärjestelmän kehittäminen (sieltä linkki Vaalialuetoimikunnan mietintöön 24.4.2008, tässä suora linkki toimikunnan mietinnön esittelyyn).
Tässä yhteenvedosta kaksi tärkeää lausetta kommentteineni:
PUOLUEILLE siis jaetaan vertausluvut koko maan äänimääränsä mukaan. Puolueiden paikkojen lukumäärät VALTAKUNNALLISELLA TASOLLA.
Paikat jakautuvat PIIREITTÄIN KVOOTTIEN mukaan. Ehdokkaille ei siis ollenkaan lasketa vertauslukuja (ainoastaan puolueille valtakunnallisesti, niin kuin yllä todettiin).
Vaalipiirin kvootit lasketaan seuraavan kaavan mukaan: Puolueen äänimäärä vaalipiirissä/Puolueen äänimäärä koko maassa x Puolueen paikkamäärä koko maassa
Saadaan esimerkiksi luku 5,67. Silloin kyseinen puolue (puolue X) saa siinä vaalipiirissä (vaalipiiri A) automaattisesti 5 paikkaa (kokonaista paikkaa) ja kvootti ”0,67 AX” siirretään valtakunnalliseen koriin. Jos saman piirin Y-puolueen luku on 0,95 niin se ei vielä ensimmäisessä jaossa saa paikkaa siinä piirissä, vaan vasta siinä vaiheessa kun kvoottia, ”0,95 AY”, verrataan toisiin korissa oleviin kvootteihin. Lopuksi siis kaikki maan piiripuolue-kvootit kilpailevat keskenään siitä missä järjestyksessä viimeiset paikat täyttyvät vaalipiireittäin.
Jos sanotaan, että korissa suurin kvootti on ”0,98 BY” niin ensin jaetaan B-piiriin Y-puolueelle (lisä)paikka. Jos seuraava on ”0,95 AY” niin sama puolue saa seuraavan paikan A-piiristä. Ja niin edelleen. On sattumanvaraista mitkä vaalipiirit täyttyvät ensin.
Tämä on selitetty vähän toisella tavalla itse mietinnössä. Esitetty järjestelmä on paljon helpompi ja loogisempi kuin pelkäsin.
Centern/Keskusta 47 mandat (nu 51)
Samlingspartiet/Kokoomus 46 (50)
SDP 44 (45)
Vänsterfundet/Vasemmistoliitto 18 (17)
Gröna/Vihreät 17 (15)
KD 10 (7)
SFP 9 (9)
Sannfinländarna/Perussuomalaiset 8 (5)
Centern, Samlingspartiet och Socialdemokraterna, alltså de tre stora, hade förlorat sammanlagt 9 mandat. Vänsterförbundet hade fått ett mandat till, Gröna två, KD 4 och Sannfinländarna 3. SFP hade hållit sina 9 mandat.
Regeringen utsåg 2007 en kommission med Lauri Tarasti som ordförande som skulle utreda en reform av riksdagsvalsystemet. Kommissionen publicerade sin rapport 24.4.2008: Valområde och röstspärrar införs vid riksdagsval
(Hela rapporten som omfattar ca 150 sidor kan laddas ner på finska.) Nu nästan ett år senare, den 19.4.2009 har regeringspartierna kommit överens om utgångspunkterna för förslaget som ska avlåtas till riksdagen. Regeringen följer Tarastikommissionens förslag, men sänker röstspärren för hela landet från 3,5 till 3 procent och avstår helt från den föreslagna valkretsvisa gränsen på 12 procent.
Mer bakgrund finns på www.vaalit.fi -> VAL (På svenska) -> Utvecklingsprojekt -> Utveckling av valsystemet för riksdagsval.
I sammanfattningen kan man läsa följande nyckelfraser (här ackompanjerade av mina kommentarer):
"Antalet riksdagsmandat som partierna fått i hela landet räknas enligt det d´Hondtska systemet."
PARTIETS SAMMANLAGDA RÖSTETAL I HELA LANDET står alltså som grund för ANTALET MANDAT I HELA LANDET. Man räknar alltså ut jämförelsetal på traditionellt sätt, men nationellt i stället för på valkretsnivå och för partierna på ett abstrakt plan så till vida att varje jämförelsetal inte tillskrivs någon viss kandidat utan endast avgör antalet invalda.
"Riksdagsmandaten som partierna har fått i hela landet fördelas mellan valkretsarna enligt en metod, där kvoterna som räknats enligt Hare-Niemayer-metoden jämförs (se kapitel 1.2.3.5 samt bilaga 3.5 och bilaga 3.7 alternativ A). Partiet får mandat i var och en valkrets i samma förhållande som det får röster i respektive valkrets."
FÖRDELNINGEN VALKRETSVIS sker enligt ett KVOTFÖRDELNINGSSYSTEM. Man räknar ut kvoterna som grund för en viss valkrets mandat enligt följande formel: Partiets röstantal i valkretsen/Partiets röstantal i hela landet x Partiets platsantal i hela landet.
Exempelvis blir SFP:s kvot i Helsingfors (riksdagsvalet 2007) 1,3440. Det innebär att SFP får en plats direkt och den överblivna decimalkvoten 0,3440 samlas i en nationell kvotkorg. I det här fallet är kvoten för liten för att det ska ge ett tilläggsmandat i Helsingfors. Helsingfors 21 plats blev full med kvoten (efter att heltalen fördelats) 0,6004 (som gick till de gröna). Den allra största kvoten 0,9950 representerade en socialdemokrat i Birkaland. Det här förklarar jag på ett mera teoretiskt sätt (och kanske, trots allt, mera begripligt) i den finska texten nedan.
Fast valsystemet inte är väldigt lätt att förstå är det åtminstone helt möjligt att förstå. Mina farghågor om hur obegripligt och orättvist det bara måste bli med ett dubbelsystem som det här avfärdas härmed.
Näin lasketaan eduskuntavaalien tulos uuden vaalijärjestelmäehdotuksen mukaan
Miten olisi käynyt jos lasketaan viime eduskuntavaalien tulos ehdotetun vaalijärjestelmän mukaan? Katso lista yllä.
Taustatietoja saa vaalit.fi-sivustolla: Kehitttämishankkeet -> Eduskuntavaalien vaalijärjestelmän kehittäminen (sieltä linkki Vaalialuetoimikunnan mietintöön 24.4.2008, tässä suora linkki toimikunnan mietinnön esittelyyn).
Tässä yhteenvedosta kaksi tärkeää lausetta kommentteineni:
"Puolueiden koko maassa saamien edustajapaikkojen lukumäärät lasketaan käyttäen d'Hondtin menetelmää."
PUOLUEILLE siis jaetaan vertausluvut koko maan äänimääränsä mukaan. Puolueiden paikkojen lukumäärät VALTAKUNNALLISELLA TASOLLA.
"Kunkin puolueen koko maassa saamat edustajanpaikat jaetaan vaalipiireihin käyttäen Hare-Niemayerin menetelmällä laskettujen kvoottien koontaan perustuvaa menetelmää (ks. luku 1.2.3.5 sekä liite 3.5 ja liitteen 3.7 vaihtoehto A). Puolue saa edustajanpaikkoja kustakin vaalipiiristä samassa suhteessa kuin se saa kussakin vaalipiirissä ääniä."
Paikat jakautuvat PIIREITTÄIN KVOOTTIEN mukaan. Ehdokkaille ei siis ollenkaan lasketa vertauslukuja (ainoastaan puolueille valtakunnallisesti, niin kuin yllä todettiin).
Vaalipiirin kvootit lasketaan seuraavan kaavan mukaan: Puolueen äänimäärä vaalipiirissä/Puolueen äänimäärä koko maassa x Puolueen paikkamäärä koko maassa
Saadaan esimerkiksi luku 5,67. Silloin kyseinen puolue (puolue X) saa siinä vaalipiirissä (vaalipiiri A) automaattisesti 5 paikkaa (kokonaista paikkaa) ja kvootti ”0,67 AX” siirretään valtakunnalliseen koriin. Jos saman piirin Y-puolueen luku on 0,95 niin se ei vielä ensimmäisessä jaossa saa paikkaa siinä piirissä, vaan vasta siinä vaiheessa kun kvoottia, ”0,95 AY”, verrataan toisiin korissa oleviin kvootteihin. Lopuksi siis kaikki maan piiripuolue-kvootit kilpailevat keskenään siitä missä järjestyksessä viimeiset paikat täyttyvät vaalipiireittäin.
Jos sanotaan, että korissa suurin kvootti on ”0,98 BY” niin ensin jaetaan B-piiriin Y-puolueelle (lisä)paikka. Jos seuraava on ”0,95 AY” niin sama puolue saa seuraavan paikan A-piiristä. Ja niin edelleen. On sattumanvaraista mitkä vaalipiirit täyttyvät ensin.
Tämä on selitetty vähän toisella tavalla itse mietinnössä. Esitetty järjestelmä on paljon helpompi ja loogisempi kuin pelkäsin.
lördag 16 maj 2009
Eurovisionslåtar på esperanto - Lordia ja Kaasia esperantoksi
Firar att eurovisionens final i Moskva snart börjar med att uppmärksamma två esperantoversioner av eurovisionslåtar. Några rader ur Hard Rock Hallelujah, Lordis låt som vann 2006, i, faktiskt sångbar, översättning:
Tässä euroviisujen kunniaksi esperantokäännöksiä, ensin Lordin voittokappaleesta vuodelta 2006:
Hela låten publicerades i nätjournalen
Libera Folio
julkaisi koko käännöksen.
Patricia Kaas som deltar i år har publicerat en esperantoöversättning av sin låt, men här finns också Et s'il fallait le faire på finska, sammanlagt 16 språk. Svenska finns inte med. Det är inga sångöversättningar i egentlig mening, men fast de bara återger innehåller blir de ganska poetiska. I det här sammanhanget är det på sin plats att lyfta fram den finländska (finska åtminstone) traditionen att översätta eurovisionstexterna så när man tittar på TV får man veta vad alla sjunger om. Grattis till översättaren!
Patricia Kaasin euroviisusivuilla Ranskan kilpailukappaleen teksti on luettavissa 16 kielellä, esim. esperantoksi, mutta myös suomeksi. Suomenkielinen versio Jos niin olis pakko tehdä ei ole erityisen laulettava, vaikka poeettinen kylläkin, vai mitä mieltä olette seuraavasta?: Jos olisi pakko, pysäyttäisin maailman, sammuttaisin valot, jotta voisit jatkaa uniasi ... Kiitos muuten Ylen euroviisutekstikääntäjille ( luultavasti heidän joukossaan ei kuitenkaan tämä Kaasin kotisivua varten kääntänyt). Ylen lähetysken käännökset on erinomainen palvelu monikielisyyden puolesta. Ymmärteekseni muissa maissa ei tällaista ole - valitettavasti.
Språkversionerna under "Les paroles"-linkin alla kieliversiot http://www.patriciakaas.net/eurovision2009/
Tässä euroviisujen kunniaksi esperantokäännöksiä, ensin Lordin voittokappaleesta vuodelta 2006:
Ni volas ke fulmo
Kun potenca fort’
Frapu falsajn profetojn
Ĉe la lun-leviĝ’
Venu signal’
Ni levu nin en teror’
Rokenrol-himnu anĝeloj: hardrok’-haleluja
Demon’ kaj anĝelo jen en sama rond’
Rokenrol-himnu anĝeloj: hardrok’-haleluja
En ĉi supernatura di-kreita mond’
Hela låten publicerades i nätjournalen
Libera Folio
julkaisi koko käännöksen.
Patricia Kaas som deltar i år har publicerat en esperantoöversättning av sin låt, men här finns också Et s'il fallait le faire på finska, sammanlagt 16 språk. Svenska finns inte med. Det är inga sångöversättningar i egentlig mening, men fast de bara återger innehåller blir de ganska poetiska. I det här sammanhanget är det på sin plats att lyfta fram den finländska (finska åtminstone) traditionen att översätta eurovisionstexterna så när man tittar på TV får man veta vad alla sjunger om. Grattis till översättaren!
Patricia Kaasin euroviisusivuilla Ranskan kilpailukappaleen teksti on luettavissa 16 kielellä, esim. esperantoksi, mutta myös suomeksi. Suomenkielinen versio Jos niin olis pakko tehdä ei ole erityisen laulettava, vaikka poeettinen kylläkin, vai mitä mieltä olette seuraavasta?: Jos olisi pakko, pysäyttäisin maailman, sammuttaisin valot, jotta voisit jatkaa uniasi ... Kiitos muuten Ylen euroviisutekstikääntäjille ( luultavasti heidän joukossaan ei kuitenkaan tämä Kaasin kotisivua varten kääntänyt). Ylen lähetysken käännökset on erinomainen palvelu monikielisyyden puolesta. Ymmärteekseni muissa maissa ei tällaista ole - valitettavasti.
Kaj se endus fari tion
Kaj se endus fari tion,
mi ĉesigus la Ternurniĝon
Mi estingus la lumon
por ke vi restu malveka.
Se endus, por plaĉi al vi,
aŭskulti vin ĉiunokte ...
Språkversionerna under "Les paroles"-linkin alla kieliversiot http://www.patriciakaas.net/eurovision2009/
tisdag 28 april 2009
Därför har vi inget folkligt ting ...
Jag märkte just att Kenneth Myntti i vad som verkar vara ledaren i Vasabladet lördagen den 25 april 2009 diskuterar Folktingets roll och ett eventuellt folkval under rubriken Därför har vi inget folkligt ting. Följ länken ovan till en mycket intressant analys.
Det finnas olika sinnebilder av Folktinget, som en kanslistyrd intressebevakare stödd av organ med partipolitisk representation, eller som ett finlandssvenskt politiskt organ med ambitionen att styra utvecklingen i Svenskfinland. Myntti talar om "de svenskspråkigas rättsbiträde" för nuläget, men jag skulle snarare karakterisera det nuvarande Folktinget som den finlandssvenska remissinstansen som staten kan höra på rutin om finlandssvenskarnas åsikt, men som ändå inte tas på det allvar detta innebär, varken av finlandssvenkarna själva eller av staten som helhet. Sällan - eller aldrig? - företräder Folktinget enskilda medborgare i språkrättsliga tvistemål. Visserligen för Folktinget fram enskilda ärenden som finlandssvenskarnas meddelar om och det händer att enskilda får tips och hjälp, men det finlandssvenska rättsbiträdet saknas i Finlands språksystem. Om jag är rätt informerad är språkkommissionären i Kanada en sådan instans som dessutom finansierar rättsprocesser för att pröva det språkrättsligt korrekta gällande myndigheters agerande i konkreta fall.
Det finnas olika sinnebilder av Folktinget, som en kanslistyrd intressebevakare stödd av organ med partipolitisk representation, eller som ett finlandssvenskt politiskt organ med ambitionen att styra utvecklingen i Svenskfinland. Myntti talar om "de svenskspråkigas rättsbiträde" för nuläget, men jag skulle snarare karakterisera det nuvarande Folktinget som den finlandssvenska remissinstansen som staten kan höra på rutin om finlandssvenskarnas åsikt, men som ändå inte tas på det allvar detta innebär, varken av finlandssvenkarna själva eller av staten som helhet. Sällan - eller aldrig? - företräder Folktinget enskilda medborgare i språkrättsliga tvistemål. Visserligen för Folktinget fram enskilda ärenden som finlandssvenskarnas meddelar om och det händer att enskilda får tips och hjälp, men det finlandssvenska rättsbiträdet saknas i Finlands språksystem. Om jag är rätt informerad är språkkommissionären i Kanada en sådan instans som dessutom finansierar rättsprocesser för att pröva det språkrättsligt korrekta gällande myndigheters agerande i konkreta fall.
söndag 26 april 2009
Valdeltagendet i ett direkt Folktingsval oroar Hbl
Johanna Westman framför i sin ledare i Hufvudstadsbladet 25.4.2009 under rubriken Dags att utveckla folktinget att det är självklar att diskussionen om direkt folkval av Folktinget måste fortsätta på sessionen i Ekenäs.
Westman spekulerar i möjligheten att tillåta personer som inte är svensksregistrerade att rösta:
Vem som borde få rösta är i hög grad en ickefråga eftersom rösträtten för alla svensksregistrerade definieras i folktingslagen, men visst är det intressant att frågan kommer upp. Eftersom självdefiniering är regeln för befolkningsdatasystemets registrering borde man kunna utgå ifrån att personer med en sådan självdefiniering som finlandssvenskar som motiverar till deltagande i valet av representanter för den svenskspråkiga befolkningen även är beredda att registrera sig som svenskspråkiga.
Däremot har jag lyft fram frågan om vilka som ska vara valbara. Det kunde finnas argument för att finlandssvenskarna, ifall de själva så vill, bör ha möjligheten att låta sig representeras av personer som inte är svensksregisterade. Se min insändare från mars som publicerats här.
Westman frågar sig med rätta vart Finlandssvensk samling tagit vägen i den offentliga debatten. Föreningens andra ordförande Ida Aplund, som blev kändis då hon misstänkliggjordes för sina uttalanden i den finlandssvenska pressen, syntes betydligt mer än Juha Janhunen, vars perspektiv på det finlandssvenska är minst lika nydanande som Asplunds. Citat från Westmans ledare:
Dessutom påminner hon om att Folktinget med en ny ordförande inte kan hålla en hög profil. Anna-Maja Henriksson är riksdagsledamot, men inte Svenska riksdagsgruppens ordförande såsom avgående Ulla-Maj Wideroos som efter två år som ordförande inte ställer upp för omval.
Det är beklagligt att Westman har ett behov av att tala om "militant språklagsaktivism". Vad meningar hon egentligen? Henrik Lax, som en av den nya språklagens mest framstående fäder, nämns egentligen förklenande som en friare till finnarna, medan hans engagemang för det finlandssvenska är betydligt mer omfattande än så. Det finns inget motsatsförhållande i att kräva att språklagen - liksom andra lager - tas på allvar och i ett arbete för förståelse bland finnarna. Det ena är ju en förutsättning för det andra.
Hela Johanna Westmans ledare kan läsas på Hbl:s webbplats här.
Det tidigare folkvalet frångicks på grund av att valdeltagandet var så lågt att tingets legitimitet med skäl kunde ifrågasättas.
Bland andra representanter för Svenska kvinnoförbundet i Åbo argumenterar för att "ett välorganiserat och demokratiskt genomfört val skulle ge folktinget en nödvändig förankring i det finlandssvenska samhället och därmed också ett mandat som riksdag och regering nödgas reagera på och ta hänsyn till på ett sätt som inte sker i dag" (Hbl-debatt 6.3).
Också nu ses alltså legitimiteten som ifrågasatt. Den saken bör diskuteras i samband med den i våra dagar så aktuella frågan om ett hårdnande samhälls- och språkklimat.
Tusendollarsfrågan är om en återgång till direkt folkval kan garantera ett så övertygande valdeltagande att legitimiteten stärks - inte försvagas.
Westman spekulerar i möjligheten att tillåta personer som inte är svensksregistrerade att rösta:
Ett system med direkt folkval skulle rimligen utgå från att själva rösträtten begränsas till "finlandssvenskar". Men handen på hjärtat: är Finlands tvåspråkighet på sikt betjänt av en strikt gränsdragning på den punkten? Svaret torde vara nej, åtminstone i Helsingforsregionen.
Då är det nog en bättre strategi att räkna med självdefiniering så, att en till äventyrs finskregistrerad men finlandssvenskt sinnad person kan känna sig inkluderad.
Vem som borde få rösta är i hög grad en ickefråga eftersom rösträtten för alla svensksregistrerade definieras i folktingslagen, men visst är det intressant att frågan kommer upp. Eftersom självdefiniering är regeln för befolkningsdatasystemets registrering borde man kunna utgå ifrån att personer med en sådan självdefiniering som finlandssvenskar som motiverar till deltagande i valet av representanter för den svenskspråkiga befolkningen även är beredda att registrera sig som svenskspråkiga.
Däremot har jag lyft fram frågan om vilka som ska vara valbara. Det kunde finnas argument för att finlandssvenskarna, ifall de själva så vill, bör ha möjligheten att låta sig representeras av personer som inte är svensksregisterade. Se min insändare från mars som publicerats här.
Westman frågar sig med rätta vart Finlandssvensk samling tagit vägen i den offentliga debatten. Föreningens andra ordförande Ida Aplund, som blev kändis då hon misstänkliggjordes för sina uttalanden i den finlandssvenska pressen, syntes betydligt mer än Juha Janhunen, vars perspektiv på det finlandssvenska är minst lika nydanande som Asplunds. Citat från Westmans ledare:
En vitaliserande debatt om finlandssvenska strategier fördes när Finlandssvensk samling grundades 2001. Föreningens omstridda ordförande Ida Asplund anklagade bland annat finskspråkiga finnar för att röva finlandssvenskars kulturarv, så som Tove Jansson och J. L. Runeberg genom att presentera dem så som en del av den finsknationella kulturen.
Sedan dess har den tidigare så stridbara föreningen försvunnit ur offentligheten, och årsmötet 2009 hålls i morgon i Ekenäs, genast efter folktingssessionens avslutande lunch.
Dessutom påminner hon om att Folktinget med en ny ordförande inte kan hålla en hög profil. Anna-Maja Henriksson är riksdagsledamot, men inte Svenska riksdagsgruppens ordförande såsom avgående Ulla-Maj Wideroos som efter två år som ordförande inte ställer upp för omval.
En revitaliserande debatt om hur denna profil ska vara skapt är välkommen. Frieri över språkgränsen, à la förra ordföranden Henrik Lax, är i alla fall att föredra framför militant språklagsaktivism.
Det är beklagligt att Westman har ett behov av att tala om "militant språklagsaktivism". Vad meningar hon egentligen? Henrik Lax, som en av den nya språklagens mest framstående fäder, nämns egentligen förklenande som en friare till finnarna, medan hans engagemang för det finlandssvenska är betydligt mer omfattande än så. Det finns inget motsatsförhållande i att kräva att språklagen - liksom andra lager - tas på allvar och i ett arbete för förståelse bland finnarna. Det ena är ju en förutsättning för det andra.
Hela Johanna Westmans ledare kan läsas på Hbl:s webbplats här.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
