Jag märkte just att Kenneth Myntti i vad som verkar vara ledaren i Vasabladet lördagen den 25 april 2009 diskuterar Folktingets roll och ett eventuellt folkval under rubriken Därför har vi inget folkligt ting. Följ länken ovan till en mycket intressant analys.
Det finnas olika sinnebilder av Folktinget, som en kanslistyrd intressebevakare stödd av organ med partipolitisk representation, eller som ett finlandssvenskt politiskt organ med ambitionen att styra utvecklingen i Svenskfinland. Myntti talar om "de svenskspråkigas rättsbiträde" för nuläget, men jag skulle snarare karakterisera det nuvarande Folktinget som den finlandssvenska remissinstansen som staten kan höra på rutin om finlandssvenskarnas åsikt, men som ändå inte tas på det allvar detta innebär, varken av finlandssvenkarna själva eller av staten som helhet. Sällan - eller aldrig? - företräder Folktinget enskilda medborgare i språkrättsliga tvistemål. Visserligen för Folktinget fram enskilda ärenden som finlandssvenskarnas meddelar om och det händer att enskilda får tips och hjälp, men det finlandssvenska rättsbiträdet saknas i Finlands språksystem. Om jag är rätt informerad är språkkommissionären i Kanada en sådan instans som dessutom finansierar rättsprocesser för att pröva det språkrättsligt korrekta gällande myndigheters agerande i konkreta fall.
Visar inlägg med etikett Folktinget. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Folktinget. Visa alla inlägg
tisdag 28 april 2009
söndag 26 april 2009
Valdeltagendet i ett direkt Folktingsval oroar Hbl
Johanna Westman framför i sin ledare i Hufvudstadsbladet 25.4.2009 under rubriken Dags att utveckla folktinget att det är självklar att diskussionen om direkt folkval av Folktinget måste fortsätta på sessionen i Ekenäs.
Westman spekulerar i möjligheten att tillåta personer som inte är svensksregistrerade att rösta:
Vem som borde få rösta är i hög grad en ickefråga eftersom rösträtten för alla svensksregistrerade definieras i folktingslagen, men visst är det intressant att frågan kommer upp. Eftersom självdefiniering är regeln för befolkningsdatasystemets registrering borde man kunna utgå ifrån att personer med en sådan självdefiniering som finlandssvenskar som motiverar till deltagande i valet av representanter för den svenskspråkiga befolkningen även är beredda att registrera sig som svenskspråkiga.
Däremot har jag lyft fram frågan om vilka som ska vara valbara. Det kunde finnas argument för att finlandssvenskarna, ifall de själva så vill, bör ha möjligheten att låta sig representeras av personer som inte är svensksregisterade. Se min insändare från mars som publicerats här.
Westman frågar sig med rätta vart Finlandssvensk samling tagit vägen i den offentliga debatten. Föreningens andra ordförande Ida Aplund, som blev kändis då hon misstänkliggjordes för sina uttalanden i den finlandssvenska pressen, syntes betydligt mer än Juha Janhunen, vars perspektiv på det finlandssvenska är minst lika nydanande som Asplunds. Citat från Westmans ledare:
Dessutom påminner hon om att Folktinget med en ny ordförande inte kan hålla en hög profil. Anna-Maja Henriksson är riksdagsledamot, men inte Svenska riksdagsgruppens ordförande såsom avgående Ulla-Maj Wideroos som efter två år som ordförande inte ställer upp för omval.
Det är beklagligt att Westman har ett behov av att tala om "militant språklagsaktivism". Vad meningar hon egentligen? Henrik Lax, som en av den nya språklagens mest framstående fäder, nämns egentligen förklenande som en friare till finnarna, medan hans engagemang för det finlandssvenska är betydligt mer omfattande än så. Det finns inget motsatsförhållande i att kräva att språklagen - liksom andra lager - tas på allvar och i ett arbete för förståelse bland finnarna. Det ena är ju en förutsättning för det andra.
Hela Johanna Westmans ledare kan läsas på Hbl:s webbplats här.
Det tidigare folkvalet frångicks på grund av att valdeltagandet var så lågt att tingets legitimitet med skäl kunde ifrågasättas.
Bland andra representanter för Svenska kvinnoförbundet i Åbo argumenterar för att "ett välorganiserat och demokratiskt genomfört val skulle ge folktinget en nödvändig förankring i det finlandssvenska samhället och därmed också ett mandat som riksdag och regering nödgas reagera på och ta hänsyn till på ett sätt som inte sker i dag" (Hbl-debatt 6.3).
Också nu ses alltså legitimiteten som ifrågasatt. Den saken bör diskuteras i samband med den i våra dagar så aktuella frågan om ett hårdnande samhälls- och språkklimat.
Tusendollarsfrågan är om en återgång till direkt folkval kan garantera ett så övertygande valdeltagande att legitimiteten stärks - inte försvagas.
Westman spekulerar i möjligheten att tillåta personer som inte är svensksregistrerade att rösta:
Ett system med direkt folkval skulle rimligen utgå från att själva rösträtten begränsas till "finlandssvenskar". Men handen på hjärtat: är Finlands tvåspråkighet på sikt betjänt av en strikt gränsdragning på den punkten? Svaret torde vara nej, åtminstone i Helsingforsregionen.
Då är det nog en bättre strategi att räkna med självdefiniering så, att en till äventyrs finskregistrerad men finlandssvenskt sinnad person kan känna sig inkluderad.
Vem som borde få rösta är i hög grad en ickefråga eftersom rösträtten för alla svensksregistrerade definieras i folktingslagen, men visst är det intressant att frågan kommer upp. Eftersom självdefiniering är regeln för befolkningsdatasystemets registrering borde man kunna utgå ifrån att personer med en sådan självdefiniering som finlandssvenskar som motiverar till deltagande i valet av representanter för den svenskspråkiga befolkningen även är beredda att registrera sig som svenskspråkiga.
Däremot har jag lyft fram frågan om vilka som ska vara valbara. Det kunde finnas argument för att finlandssvenskarna, ifall de själva så vill, bör ha möjligheten att låta sig representeras av personer som inte är svensksregisterade. Se min insändare från mars som publicerats här.
Westman frågar sig med rätta vart Finlandssvensk samling tagit vägen i den offentliga debatten. Föreningens andra ordförande Ida Aplund, som blev kändis då hon misstänkliggjordes för sina uttalanden i den finlandssvenska pressen, syntes betydligt mer än Juha Janhunen, vars perspektiv på det finlandssvenska är minst lika nydanande som Asplunds. Citat från Westmans ledare:
En vitaliserande debatt om finlandssvenska strategier fördes när Finlandssvensk samling grundades 2001. Föreningens omstridda ordförande Ida Asplund anklagade bland annat finskspråkiga finnar för att röva finlandssvenskars kulturarv, så som Tove Jansson och J. L. Runeberg genom att presentera dem så som en del av den finsknationella kulturen.
Sedan dess har den tidigare så stridbara föreningen försvunnit ur offentligheten, och årsmötet 2009 hålls i morgon i Ekenäs, genast efter folktingssessionens avslutande lunch.
Dessutom påminner hon om att Folktinget med en ny ordförande inte kan hålla en hög profil. Anna-Maja Henriksson är riksdagsledamot, men inte Svenska riksdagsgruppens ordförande såsom avgående Ulla-Maj Wideroos som efter två år som ordförande inte ställer upp för omval.
En revitaliserande debatt om hur denna profil ska vara skapt är välkommen. Frieri över språkgränsen, à la förra ordföranden Henrik Lax, är i alla fall att föredra framför militant språklagsaktivism.
Det är beklagligt att Westman har ett behov av att tala om "militant språklagsaktivism". Vad meningar hon egentligen? Henrik Lax, som en av den nya språklagens mest framstående fäder, nämns egentligen förklenande som en friare till finnarna, medan hans engagemang för det finlandssvenska är betydligt mer omfattande än så. Det finns inget motsatsförhållande i att kräva att språklagen - liksom andra lager - tas på allvar och i ett arbete för förståelse bland finnarna. Det ena är ju en förutsättning för det andra.
Hela Johanna Westmans ledare kan läsas på Hbl:s webbplats här.
fredag 24 april 2009
Låt goda krafter konkurrera!
Mitt inlägg som publicerades på Hufvudstadsbladets Debatt-sida idag publicerar jag nedan.
I morgon inleds Folktingets session i Ekenäs. Även representanter från Finlandssvensk samling kommer att närvara som gäster, bl.a. ordförande Juha Janhunen. Föreningens årsmöte hålls kl. 15 på söndag (26 april 2009), också i Ekenäs.
Svenska Finlands folkting
Låt goda krafter konkurrera
Folktinget inleder med sin session i Ekenäs i helgen en ny fyraårig mandatperiod. Även denna gång har tinget i praktiken utsetts av partierna enligt modellen från 1970-talet. Förslaget att återinföra direktval (Hbl 6.3 och 25.3 och senast Thomas Rosenbergs I dag-kolumn 24.4) kräver naturligtvis ingen upplösning av tinget i förtid vilket folktingssekreterare Stefan Svenfors antyder (Hbl 5.4). Det naturliga vore att låta finlandssvenskarna välja sitt ting direkt nästa gång.
Valet erbjuder en arena för debatt där kandidaterna tävlar om att vara de bästa krafterna explicit för det finlandssvenska. Åsikter om annat, så som kärnkraft eller cykelhjälmstvång, stjäl inte uppmärksamheten från hur de finlandssvenska frågorna bäst borde lösas. Det som krävs för att detta ska lyckas är att Folktinget och partierna vågar ta steget.
Justitieministeriets valbudget har 300 000 euro för sametingsvalet, så visst kostar det, men i gengäld får vi en legitim representation som ger en större genuin bestämmanderätt över våra egna frågor. Dessutom måste vi komma ihåg att skogsvårdsföreningar och andra organisationer klarar av att genomföra direktval med en betydligt enklare och billigare procedur än sametinget.
Anna Ritamäki-Sjöstrand
Kimito
I morgon inleds Folktingets session i Ekenäs. Även representanter från Finlandssvensk samling kommer att närvara som gäster, bl.a. ordförande Juha Janhunen. Föreningens årsmöte hålls kl. 15 på söndag (26 april 2009), också i Ekenäs.
Svenska Finlands folkting
Låt goda krafter konkurrera
Folktinget inleder med sin session i Ekenäs i helgen en ny fyraårig mandatperiod. Även denna gång har tinget i praktiken utsetts av partierna enligt modellen från 1970-talet. Förslaget att återinföra direktval (Hbl 6.3 och 25.3 och senast Thomas Rosenbergs I dag-kolumn 24.4) kräver naturligtvis ingen upplösning av tinget i förtid vilket folktingssekreterare Stefan Svenfors antyder (Hbl 5.4). Det naturliga vore att låta finlandssvenskarna välja sitt ting direkt nästa gång.
Valet erbjuder en arena för debatt där kandidaterna tävlar om att vara de bästa krafterna explicit för det finlandssvenska. Åsikter om annat, så som kärnkraft eller cykelhjälmstvång, stjäl inte uppmärksamheten från hur de finlandssvenska frågorna bäst borde lösas. Det som krävs för att detta ska lyckas är att Folktinget och partierna vågar ta steget.
Justitieministeriets valbudget har 300 000 euro för sametingsvalet, så visst kostar det, men i gengäld får vi en legitim representation som ger en större genuin bestämmanderätt över våra egna frågor. Dessutom måste vi komma ihåg att skogsvårdsföreningar och andra organisationer klarar av att genomföra direktval med en betydligt enklare och billigare procedur än sametinget.
Anna Ritamäki-Sjöstrand
Kimito
torsdag 23 april 2009
Rosenberg vill förstärka Folktinget
Thomas Rosenberg har upprepade gånger talat sig varm för en utveckling av Folktinget. Nu talar han för direktval, större befogenheter och ett slut på Sfp:s ordförandemonopol i sin I dag-kolumn i Hufvudstadsbladet fredagen den 17 april 2009:
Ge Folktinget en chans!
Det är med en stark känsla av déjà vu , eller snarare déjà écrit , jag griper mig an dagens epistel. Denna gång med anledning av att Folktinget nästa veckoslut samlas till session i Ekenäs, bland annat för att välja ny ordförande.
Att Ulla-Maj Wideroos plötsliga avgång inte gav upphov till någon diskussion säger en del om tingets attraktivitet. Likaså att det anmält sig bara en efterträdare - Anna-Maja Henriksson. Man kunde ju tycka att ordförandeposten skulle väcka starkare passioner. Men också begripligt, eftersom dagens Folkting är tämligen vingklippt. Inte ens våra politiska hövdingar orkar tro på dess inflytande, vilket framkom av de insändare som nyligen ingick i Hbl, signerade Stefan Wallin, Astrid Thors och Ole Norrback (Hbl 31.3.). De tillbakavisar de regelbundet återkommande kraven på direktval (denna gång framförda av representanter för Svenska kvinnoförbundet i Åbo respektive Finlandssvensk samling) med att politiken görs av partierna, och att Folktinget aldrig sitter vid de bord där de viktiga besluten fattas.
Men hallå, vad är det som hindrar att vi går in för att åtminstone de beslut som angår oss själva, och där vi själva har, eller kan få, beslutskompetens avgörs vid bord som vi själva möblerar? Speciellt i dagens läge, där vi går på förlust efter förlust och domänerna smälter som smör i solen.
Visst är det bra med ett tvärpolitiskt diskussionsforum, men vi behöver mer än så. Funktionen som remissinstans räcker absolut inte som orsak till att upprätthålla nånting som ger sken av att likna ett parlament. Och informationen om landets tvåspråkighet hör till statsmaktens skyldigheter, förslagsvis en byrå inom justitieministeriet. Det har visserligen på sistone skett en glädjande aktivering av tinget. Väl så, eftersom de flesta svenskhetsmätarna står på rött. Men den allvarligaste hämskon återstår, det vill säga valsättet. Till dem som likt ovannämnda påstår att folktinget aldrig kan bli ett organ av större politisk betydelse vill jag svara med att citera Krister Ståhlberg i Finsk tidskrift 2/78: "Tvärtom, tingets verksamhet bör effektiveras. Den finlandssvenska identiteten stärks av och behöver . den symbol som ett folkvalt ting innebär. Och den finlandssvenska vitaliteten mår bra av att byggas upp genom valen och genom de åsiktsmotsättningar som råder inom tinget. " Han fortsätter med att retoriskt fråga sig om den med våld framtvingade enigheten kommer att innebära enighet till döds. Ett kvartssekel senare kan vi konstatera att han blivit sannspådd.
Låt mig inför sessionen vara alldeles konkret: vad är det som säger att ordförandeposten automatiskt tillkommer SFP, eller att det absolut måste vara en riksdagsledamot? De senaste årens täta ordförandebyten är bevis nog för att upptagna riksdagsmän anser sig ha viktigare saker att göra. Varför inte en socialdemokrat? Då finns ett uppenbart namn, och riksdagsman dessutom, det vill säga Jacob Söderman. Han har den resning som behövs. Kanske också intresset av att göra en ordentlig rafistulering av hela konstruktionen.
Thomas Rosenberg är sociolog och skriftställare.
Ge Folktinget en chans!
Det är med en stark känsla av déjà vu , eller snarare déjà écrit , jag griper mig an dagens epistel. Denna gång med anledning av att Folktinget nästa veckoslut samlas till session i Ekenäs, bland annat för att välja ny ordförande.
Att Ulla-Maj Wideroos plötsliga avgång inte gav upphov till någon diskussion säger en del om tingets attraktivitet. Likaså att det anmält sig bara en efterträdare - Anna-Maja Henriksson. Man kunde ju tycka att ordförandeposten skulle väcka starkare passioner. Men också begripligt, eftersom dagens Folkting är tämligen vingklippt. Inte ens våra politiska hövdingar orkar tro på dess inflytande, vilket framkom av de insändare som nyligen ingick i Hbl, signerade Stefan Wallin, Astrid Thors och Ole Norrback (Hbl 31.3.). De tillbakavisar de regelbundet återkommande kraven på direktval (denna gång framförda av representanter för Svenska kvinnoförbundet i Åbo respektive Finlandssvensk samling) med att politiken görs av partierna, och att Folktinget aldrig sitter vid de bord där de viktiga besluten fattas.
Men hallå, vad är det som hindrar att vi går in för att åtminstone de beslut som angår oss själva, och där vi själva har, eller kan få, beslutskompetens avgörs vid bord som vi själva möblerar? Speciellt i dagens läge, där vi går på förlust efter förlust och domänerna smälter som smör i solen.
Visst är det bra med ett tvärpolitiskt diskussionsforum, men vi behöver mer än så. Funktionen som remissinstans räcker absolut inte som orsak till att upprätthålla nånting som ger sken av att likna ett parlament. Och informationen om landets tvåspråkighet hör till statsmaktens skyldigheter, förslagsvis en byrå inom justitieministeriet. Det har visserligen på sistone skett en glädjande aktivering av tinget. Väl så, eftersom de flesta svenskhetsmätarna står på rött. Men den allvarligaste hämskon återstår, det vill säga valsättet. Till dem som likt ovannämnda påstår att folktinget aldrig kan bli ett organ av större politisk betydelse vill jag svara med att citera Krister Ståhlberg i Finsk tidskrift 2/78: "Tvärtom, tingets verksamhet bör effektiveras. Den finlandssvenska identiteten stärks av och behöver . den symbol som ett folkvalt ting innebär. Och den finlandssvenska vitaliteten mår bra av att byggas upp genom valen och genom de åsiktsmotsättningar som råder inom tinget. " Han fortsätter med att retoriskt fråga sig om den med våld framtvingade enigheten kommer att innebära enighet till döds. Ett kvartssekel senare kan vi konstatera att han blivit sannspådd.
Låt mig inför sessionen vara alldeles konkret: vad är det som säger att ordförandeposten automatiskt tillkommer SFP, eller att det absolut måste vara en riksdagsledamot? De senaste årens täta ordförandebyten är bevis nog för att upptagna riksdagsmän anser sig ha viktigare saker att göra. Varför inte en socialdemokrat? Då finns ett uppenbart namn, och riksdagsman dessutom, det vill säga Jacob Söderman. Han har den resning som behövs. Kanske också intresset av att göra en ordentlig rafistulering av hela konstruktionen.
Thomas Rosenberg är sociolog och skriftställare.
onsdag 25 mars 2009
Låt oss välja våra representanter! - Anna suomenruotsalaisten valita edustajansa!
Den här insändaren som ingick i Hufvudstadsbladet, Åbo Underrättelser och Vasabladet den 6 mars 2009 har jag svarat på. Insändaren publicerades i dag i Hbl och jag har publicerat den här på bloggen också.
Suomenruotsalaiset kansankäräjät eli Folktinget valitaan nykyään epäsuorilla vaaleilla. Kuka nyt sitten valitsee suomenruotsalasten edustajat jollei suomenruotsalaiset itse? Käytännössä puolueet ilman sen kummempaa meteliä. Tämä mielipidekirjoitus, joka julkaistiin 6.3.09 ja omani, tänään julkaistu, esittää tavanomaisten vaalien järjestämistä.
Förankra folktinget genom demokratiskt val
Finlands svenska folkting är ett allting som bevakar minoritetens rättigheter och stöder den svenska folkgruppens olika verksamheter i vårt land. Folktinget är väl rotat i samhället och anses allmänt som ett nyttigt organ. Man vet att det finns men vet kanske inte alltid vad det uträttar.
I dagens hårdnande samhällsklimat börjar det i alla fall stå klart att en vitalisering av folktinget är nödvändig för att ge organisationen den status och det politiska inflytande som den borde ha i rollen som ett finlandssvenskt parlament. En förnyelse av folktinget till ett i högre grad beslutsfattande organ skulle förhoppningsvis också leda till ett bättre samarbete mellan Svenska folkpartiet och finlandssvenskarna i landets övriga partier. Vi tror att för dem är språk och kulturbakgrund i grund och botten lika viktiga som partitillhörigheten.
Svenska kvinnoförbundet i Åbo har fört en diskussion kring detta och anser att ett välorganiserat och demokratiskt genomfört val skulle ge folktinget en nödvändig förankring i det finlandssvenska samhället och därmed också ett mandat som riksdag och regering nödgas reagera på och ta hänsyn till på ett sätt som inte sker i dag.
Vi kan stolta peka på våra finlandssvenska forskningsinstitut och tankesmedjor och där torde det finnas tillräcklig kapacitet för att planera och kanske också bidra till att genomföra ett folktingsval på bästa sätt. Vi antar också att det är fullt möjligt att de instanser i Bryssel som bevakar minoriteterna inom EU kan tänkas bidra ekonomiskt till genomförandet av ett folktingsval i Finland.
Harriet Sundman
ordförande
Aagot Jung
viceordförande
Svenska Kvinnoförbundet i Åbo rf
Suomenruotsalaiset kansankäräjät eli Folktinget valitaan nykyään epäsuorilla vaaleilla. Kuka nyt sitten valitsee suomenruotsalasten edustajat jollei suomenruotsalaiset itse? Käytännössä puolueet ilman sen kummempaa meteliä. Tämä mielipidekirjoitus, joka julkaistiin 6.3.09 ja omani, tänään julkaistu, esittää tavanomaisten vaalien järjestämistä.
Förankra folktinget genom demokratiskt val
Finlands svenska folkting är ett allting som bevakar minoritetens rättigheter och stöder den svenska folkgruppens olika verksamheter i vårt land. Folktinget är väl rotat i samhället och anses allmänt som ett nyttigt organ. Man vet att det finns men vet kanske inte alltid vad det uträttar.
I dagens hårdnande samhällsklimat börjar det i alla fall stå klart att en vitalisering av folktinget är nödvändig för att ge organisationen den status och det politiska inflytande som den borde ha i rollen som ett finlandssvenskt parlament. En förnyelse av folktinget till ett i högre grad beslutsfattande organ skulle förhoppningsvis också leda till ett bättre samarbete mellan Svenska folkpartiet och finlandssvenskarna i landets övriga partier. Vi tror att för dem är språk och kulturbakgrund i grund och botten lika viktiga som partitillhörigheten.
Svenska kvinnoförbundet i Åbo har fört en diskussion kring detta och anser att ett välorganiserat och demokratiskt genomfört val skulle ge folktinget en nödvändig förankring i det finlandssvenska samhället och därmed också ett mandat som riksdag och regering nödgas reagera på och ta hänsyn till på ett sätt som inte sker i dag.
Vi kan stolta peka på våra finlandssvenska forskningsinstitut och tankesmedjor och där torde det finnas tillräcklig kapacitet för att planera och kanske också bidra till att genomföra ett folktingsval på bästa sätt. Vi antar också att det är fullt möjligt att de instanser i Bryssel som bevakar minoriteterna inom EU kan tänkas bidra ekonomiskt till genomförandet av ett folktingsval i Finland.
Harriet Sundman
ordförande
Aagot Jung
viceordförande
Svenska Kvinnoförbundet i Åbo rf
Min insändare publicerades i Hufvudstadsbladet idag den 25 mars 2009.
Folktinget
Kan samerna välja ting kan också finlandssvenskarna
Svenska Finlands folkting behöver absolut den statushöjning i rollen som ett finlandssvenskt parlament som Svenska kvinnoförbundet i Åbo efterlyser (Hbl 6.3). Det är inte acceptabelt att den åsikt som Folktinget framför uppfattas bara som ett utlåtande bland andra. När Folktinget uttalar sig i frågor som berör finlandssvenskarna bör detta tveklöst uppfattas som finlandssvenskarnas legitima åsikt.
Även inom Finlandssvensk samling finns ett brett stöd för ett direktval av Folktinget. Så skapas en sund konkurrens mellan grupper och kandidater som alla, på olika sätt, vill verka för det svenska i Finland och ger Folktinget legitimitet.
Folktinget har i flera avseenden utvecklats i positiv riktning. Tingets kansli, styrelse, arbetsutskott och delegationer är aktiva och besitter stor kompetens. De flesta politiska partier är representerade. Tingets officiella roll har förstärkts i och med att riksdagen antagit lagen om Svenska Finlands folkting (1331/2003). Folktingets 75 ledamöter sammankommer en gång om året. Det här är långt ifrån de veckolånga möten som hölls på 1950-talet, men åtminstone bättre än vartannat år vilket var kutym tills lagen trädde i kraft.
Det nuvarande valsättet är obegripligt för gemene finlandssvensk. Mandaten fördelas mellan partierna utgående från hur många röster partiernas svenskspråkiga kommunalvalskandidater fått. Dessutom kan röster på icke svenskregistrerade räknas ifall kandidaterna fyller vissa kriterier, bland annat verksamhet i en svenskspråkig politisk organisation. Det var den här kontrollen av kandidaterna i kommunalvalet, alltså inte av de uppställda till Folktinget, som föranledde förra höstens animerade diskussioner.
Det är oklart om alla inblandade riktigt visste vad de diskuterade. Själv har jag lyckats med konststycket att bli listad på valbar plats, men så hade jag också erfarenhet från Svensk Ungdoms centralstyrelse och en stark uppbackning av Kimitoöns SFP-avdelningar på det åboländska kretsmötet där folktingslistan godkändes. Trots två perioder i Folktinget har jag ingen aning om vilket organ som utser kandidaterna i andra partier eller andra SFP-valdistrikt.
Kan Sametinget väljas av samerna själva så ska väl också finlandssvenskarna klara samma sak. Folktinget valdes fram till 1970 med direktval och stadgarna tillåter fortfarande detta. Enligt Folktingslagen kan styrelsen besluta att val av ledamöter förrättas genom separata direkta val . I en radiointervju för några år sedan förespråkade justitieministeriets valdirektör Arto Jääskeläinen ett direktval.
Rösträtt har i så fall alla som är röstberättigade i kommunalval och som har uppgett svenska som modersmål i befolkningsdatasystemet. Lagen har dock inget stadgande om valbarhet. Man kunde eventuellt tänka sig att även personer som inte är svenskregistrerade, men gjort sig kända för verksamhet på svenska, kunde få ställa upp som kandidater. Detta kunde ske på ansökan till valnämnden.
Folktingsvalet kunde liksom samernas val förrättas som postval. Ett separat val i samband med kommunalvalet är en annan möjlighet.
Anna Ritamäki-Sjöstrand
styrelsemedlem Finlandssvensk samling rf
folktingsledamot 2001–2008
Kimito
Folktinget
Kan samerna välja ting kan också finlandssvenskarna
Svenska Finlands folkting behöver absolut den statushöjning i rollen som ett finlandssvenskt parlament som Svenska kvinnoförbundet i Åbo efterlyser (Hbl 6.3). Det är inte acceptabelt att den åsikt som Folktinget framför uppfattas bara som ett utlåtande bland andra. När Folktinget uttalar sig i frågor som berör finlandssvenskarna bör detta tveklöst uppfattas som finlandssvenskarnas legitima åsikt.
Även inom Finlandssvensk samling finns ett brett stöd för ett direktval av Folktinget. Så skapas en sund konkurrens mellan grupper och kandidater som alla, på olika sätt, vill verka för det svenska i Finland och ger Folktinget legitimitet.
Folktinget har i flera avseenden utvecklats i positiv riktning. Tingets kansli, styrelse, arbetsutskott och delegationer är aktiva och besitter stor kompetens. De flesta politiska partier är representerade. Tingets officiella roll har förstärkts i och med att riksdagen antagit lagen om Svenska Finlands folkting (1331/2003). Folktingets 75 ledamöter sammankommer en gång om året. Det här är långt ifrån de veckolånga möten som hölls på 1950-talet, men åtminstone bättre än vartannat år vilket var kutym tills lagen trädde i kraft.
Det nuvarande valsättet är obegripligt för gemene finlandssvensk. Mandaten fördelas mellan partierna utgående från hur många röster partiernas svenskspråkiga kommunalvalskandidater fått. Dessutom kan röster på icke svenskregistrerade räknas ifall kandidaterna fyller vissa kriterier, bland annat verksamhet i en svenskspråkig politisk organisation. Det var den här kontrollen av kandidaterna i kommunalvalet, alltså inte av de uppställda till Folktinget, som föranledde förra höstens animerade diskussioner.
Det är oklart om alla inblandade riktigt visste vad de diskuterade. Själv har jag lyckats med konststycket att bli listad på valbar plats, men så hade jag också erfarenhet från Svensk Ungdoms centralstyrelse och en stark uppbackning av Kimitoöns SFP-avdelningar på det åboländska kretsmötet där folktingslistan godkändes. Trots två perioder i Folktinget har jag ingen aning om vilket organ som utser kandidaterna i andra partier eller andra SFP-valdistrikt.
Kan Sametinget väljas av samerna själva så ska väl också finlandssvenskarna klara samma sak. Folktinget valdes fram till 1970 med direktval och stadgarna tillåter fortfarande detta. Enligt Folktingslagen kan styrelsen besluta att val av ledamöter förrättas genom separata direkta val . I en radiointervju för några år sedan förespråkade justitieministeriets valdirektör Arto Jääskeläinen ett direktval.
Rösträtt har i så fall alla som är röstberättigade i kommunalval och som har uppgett svenska som modersmål i befolkningsdatasystemet. Lagen har dock inget stadgande om valbarhet. Man kunde eventuellt tänka sig att även personer som inte är svenskregistrerade, men gjort sig kända för verksamhet på svenska, kunde få ställa upp som kandidater. Detta kunde ske på ansökan till valnämnden.
Folktingsvalet kunde liksom samernas val förrättas som postval. Ett separat val i samband med kommunalvalet är en annan möjlighet.
Anna Ritamäki-Sjöstrand
styrelsemedlem Finlandssvensk samling rf
folktingsledamot 2001–2008
Kimito
söndag 13 april 2008
Språkpolitik i praktiken - Käytännön kielipolitiikka
Detta formulerade jag idag, dagen efter Folktingets session, då jag funderade på vad språkpolitik egentligen handlar om i praktiken, så jag delar gärna med mig av tanken:
Hur upplever ni det?
Ja samankaltaisia ajatuksia suomeksi (tietenkin tämän kirjoittaminen kesti vähän kauemmin, mutta toivattivasti joku lukee myös tämän):
Vet ni om man kan få reda på hur många som besöker ens bloggsida?
Onko olemassa kävijälaskuri? Olisi kiva tietää onko joku ylipäätänsä käynyt blogillani ...
Språkpolitik i praktiken genomsyrar allt, t.o.m. språkvalet i vardagliga sammanhang; man kommer aldrig undan språkpolitik som minoritetsrepresentant och man kan aldrig vara perfekt och konsekvent för man kan inte i ett samhälle som domineras av ett annat språk leva ett dräglit liv utan att också kompromissa och låta oegentligheter passera. Däremot kan man alltid bli bättre på det man gör. Så det viktiga är inte att förstå att ha dåligt samvete, utan att ha kunskapstörst och engagemang.
Hur upplever ni det?
Ja samankaltaisia ajatuksia suomeksi (tietenkin tämän kirjoittaminen kesti vähän kauemmin, mutta toivattivasti joku lukee myös tämän):
Käytännön kielipolitiikka on vähemmistökielen edustajalle kaikenkattava. Jopa jokapäiväiset kielenvalintamme ovat kielipoliittisesti relevantteja. Vähemmistökielen edustaja ei pääse kielipolitiikkaa karkuun. Olemme osa sitä: viestimme aina jotain, tietoisesti tai tiedostamatta. Emme voi toimia täydellisen johdonmukaisesti sellaisessa yhteiskunnassa, jossa toisella kielellä on dominoiva rooli. Ruotsinkielellä on laissa määrätty asema ja - tosiasiallinen asema, joka ei läheskään vastaa sen lainmukaista asemaa. Tosiasiallinen käytäntö tuottaa pettymyksiä, joiden kanssa on elettävä. Kaikkiin vääryyksiin ei voi millään puuttua, eikä meidän suomenruotsalaisten kannata viljellä huonoa omatuntoa saamattomuudestamme. Vaikkei aina siltä tunnu, niin asioihin voi vaikuttaa. Innostus ja tiedonjano tuovat tuloksia.
Vet ni om man kan få reda på hur många som besöker ens bloggsida?
Onko olemassa kävijälaskuri? Olisi kiva tietää onko joku ylipäätänsä käynyt blogillani ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
