Det står nu klart att Karleby och resten av Mellersta Österbottens landskap fortsättningsvis ska få sina närings-, trafik- och miljötjänster inom ett område som har Vasa som huvudort. Centerns målsättning för indelningen i Österbotten då länen, miljöcentralerna, arbetskrafts- och näringscentralerna med mera indrogs i början av året kommer inte att förverkligas. Mellersta Österbotten kommer inte att överföras till Närings-, trafik- och miljöcentralen som har Uleåborg som huvudort.
När detta blev klart - tack vare den konsekventa tolkning av grundlagens 122 § som jag återgett tidigare
http://lingvulino.blogspot.com/2009/11/grundlagsutskottet-om-karlebyfragan.html
uttalade sig bland annat statsminister Mari Kiviniemi på ett sätt som visar att hon inte förstår den territoriella aspekten av Finlands tvåspråkighet. Det som i vissa kretsar kallas "pakkoruotsi", den obligatoriska undervisningen i svenska i finskspråkiga skolor i årskurserna 7-9, ifrågasattes nu på statsministernivå.
Min uppfattning är ändå att Mari Kiviniemi är positivt inställd till svenskan. Förklaringen till hennes uttalanden ser jag i att hon känner sig sårad å alla finskspråkigas vägnar för att, som hon ser det, Karlebygfrågan visar att deras svenskakunskaper inte duger. Dessutom tror jag det sårat henne personligen att hon stämplats som svenskfientlig. Hennes svenska är mycket god och jag är övertygad om hennes uttalanden inte beror på illvilja utan på genuint bristande förståelse, brist på kunskap om svenskans betingelser i Finland, något som alltså borde gå att göra något åt.
Hufvudstadsbladet publicerade söndagen den 12 september 2010 en intervju med Pär Stenbäck, f.d. SFP-ordförande med lång erfarenhet av regeringsarbete och internationella uppdrag, bl.a. inom Röda Korset. Stenbäck har även varit ordförande för Svenska kulturfonden. Hans boken Vision och verklighet: Handbok i överlevnad för Svenskfinland publicerades på Söderströms 2003 och hans engagemang för finlandssvenskheten fortsätter oförtrutet.
INTERVJU: "Vi behöver ingen språkstrid"
Även om han sett mycket är han betryckt då han sammanfattar sina känslor efter Karlebybråket.
– Man kan inte bortse ifrån att det uppstått någonting som kan uppfattas som början till en ny språkstrid. Samtidigt som den måste avvärjas kan vi inte kringgå ordvalet av ledande politiker. Det är en realitet vi måste leva med.
Stenbäck refererar även till Suomen Kuvalehtis pärmbild med texten ”Finlandssvenskarna har för stor makt” och associerar till 1930-talets Tyskland där judarna stämplades med samma uttryck. (Jag har inte första sidan framför mig men ungefär så här i original "Ruotsinkielisillä on Suomessa liikaa valtaa ja 9 muutaa väitettä suomenruotsalaisista", det där sista "och 9 andra påståenden om finlandssvenskarna" säger en hel del, alltså att artiklen behandlar sådant som sägs, men inte nödvändighetvis stämmer.).
Jag kommenterade så här på hbl.fi:
Informativt i Suomen Kuvalehti
Läste äntligen "10 väitettä ruotsin kielen asemasta" igår, helt saklig visade sig artikeln i Suomen Kuvalehti nr. 34 vara, riktigt balanserat skrivet och massor av fakta. Bra att SK tar fram svenskan tycker jag så efterlyser lite balans i vår svenskspråkiga debatt. På nätet finns behandlingen av det i intervjun omnämnda påståendet så att alla kan läsa själva:
http://suomenkuvalehti.fi/jutut/kotimaa/onko-ruotsinkielisilla-suomessa-liikaa-valtaa
Stenbäcks associationer gällande själva påståendet är naturligtvis helt korrekta. Hans uttalande har dock övertolkats så att finlandssvenskarna riskerar deporteringar och gaskamrar – eller så är det jag som övertolkar tolkningarna. I vilket fall som helst gav artikeln upphov till en livlig debatt på hbl.fi. Jag bidrog med ytterligare några inlägg. Varje kommentar har maximalt 550 tecken, så trots att det här bllogginlägget är (förhoppningsvis inte för) avskräckande långt är de, var för sig, föredömligt korta.
Övertolkningar som språkhat
Flera undrar varför förslag om frivillig svenska övertolkas som svenskhat. Jag tror att det har att göra med begreppet pakkoruotsi, som ju i sig är fientligt, och hela den tradition av svepande anklagelser som det anknyter till. En väldigt passionerad grupp propagerar mot obligatoriet att läsa svenska. Samma personer sprider, enligt min erfarenhet, ofta uppfattningen att finlandssvenskarna representerar ett repressivt svenskt välde med särskilda privilegier. Det är väldigt sårande. Det är svårt att få till stånd en saklig diskussion.
Dessutom bidrog jag med tre inlägg för det obligatoriska andra inhemska i Finlands grundskolor.
Varför andra inhemska för alla
Det är viktigt att alla får så mycket undervisning i det andra inhemska att det finns förutsättningar för en grundläggande förståelse för den andra språkgruppen. För finskspråkiga kan det innebära att framtida livsval, till exempel giftermål med en svenskspråkig, inte leder till utanförskap vid familjemiddagarna alternativt förfinskning av den normalt svenska språkmiljön. Grunden för obligatoriet är alltså nationens sammanhållning.
Det andra inhemska har traditonellt varit obligatoriskt - för den majoritet som gick i läroverk, för alla blev det obligatoriskt i folkskolan inför grundskolans införande. Ifall den nationella samhörigheten inte anses vara ett tillräckligt argument, hur viktigt är det då att alla de högre utbildade har kunskaper i svenska och på vilken nivå?
Grundskolan erbjuder alla gymnasiebehörighet. Kan ett eventuellt slopande av obligatoriet i grundskolan genomföras med ett bibehållande av kravet i gymnasium, yrkesskola och universitet?
För att tillfredställande tillgodose det offentligas och affärslivets behov av svenska behöver en större del av de finskspråkiga erbjudas möjligheten att läsa frivillig A-svenska, vilket endast någon procent gör idag. Den obligatoriska B-svenskan omfattar endast 2 h/vecka i tre år. Den mest akuta risken med ett slopande av obligatoriet är att det i praktiken blir omöjligt att välja svenska frivilligt p.g.a. krav på stora elevgrupper eller byte av skola, brist på svensklärare o.dyl., vilket är läget redan i dag för A-svenskans del.
I anonyma, öppna nätdebatter med finlandssvenskarnas framtid som tema kommer förr eller senare jämförelser med invandrargrupper in. Argument av typen: Ryssarna i Finland har ju inte samma rättigheter som ni, så då borde ni inte heller ha det.
En statsbärande, historisk och territoriell minoritet
Finlandssvenskarna och Finlands urfolk samerna, som bör åtnjuta ett starkt skydd särskilt i sina traditionella områden, är inte utlänningar, invandrare eller "nyfinländare". Finlandssvenskarna utgör en statsbärande, historisk och territoriell minoritet. Finland har även internationellt förbundit sig att inte försämra svenskans ställning. Finland har formats på svenska och finska. Folk längs Finlands kust har talat former av svenska sedan urminnes tider. Jmf. tornedalsfinnarna, likaså historiska och territoriella, dock ej statsbärande.
