Välkommen! Tervetuloa! Bonvenon!

onsdag 15 december 2010

Dolchamarin kolmas: Trajn' nenien

Julkaisen Suomen Esperantoliiton tiedotten myös tässä:

Suomen tunnetuin esperantoksi levyttävä yhtye, rockia ja poppia tekevä Dolchamar, on julkaissut uuden CD:n. Sen nimi on "Trajn' nenien" (Juna ei minnekään) ja se on bändin kolmas levy.
Bändin keskushahmo on Patrik Austin, joka on ollut mukana sen koko historian ajan. Patrik sanoittaa ja säveltää useimmat yhtyeen kappaleet. Kaikki laulut ovat esperantokielisiä.
Pääammatikseen Patrik toimii peruskoulunopettajana Vantaalla. Esperantokursseja hän on vetänyt Helsingin yliopistossa ja Suomen Esperantoliiton toimistossa jo lähes kymmenen vuoden ajan. Parina kesänä hän on ollut Valamon kansanopiston kesäisen esperantokurssin suomenkielisenä opettajana yhdessä ulkomaalaisen opettajan kanssa. Vuonna 2006 Patrik sai Suomen Esperantoliiton Vuoden toimija -arvonimen ansioistaan sekä musiikin että opetustyön alalla.
Patrikia ja uutta CD:tä voi tulla kuuntelemaan Suomen Esperantoliiton toimistoon Helsinkiin (osoite Siltasaarenkatu 15 C 65) toimiston avoimien ovien päivänä lauantaina 18.12. klo 12 -17. Tarjolla on glögiä ja pipareita sekä tietysti jutustelua yhteiskieli esperantosta ja esperantoksi. Myös liiton kirjapalvelu esittäytyy erikoistarjouksin; mm. uusi alkeisoppikirja Esperanto mutkattomasti on saatavilla kymmenen euron hintaan.
Lisätietoja Suomen Esperantoliiton yhteyshenkilöiltä, esim. Tuomo Grundström, Rauma, puheenjohtaja, puh: 0440-199766, eafprezidantoMIUKUesperanto.fi, sekä tietenkin Patrikilta itseltään: puh 040-7292105 Patrik.austinMIUKUgmail.com

Suomen Esperantoliiton kotisivu    www.esperanto.fi
Esperanton monikielinen verkkokurssi  www.lernu.net

onsdag 8 december 2010

Expertkommittén fast i Lappland

Expertkommitténs medlemmar som skulle träffa representanter för Finlandssvensk samling, Folkhälsan och Svenska kulturfonden och vid ett skilt möte även Svenska Finlands folkting idag den 8 december 2010, hade p.g.a. flygstrejken fastnat i Lappland. Alla träffar med samiska organisationer hade inte heller genomförts enligt planerna. Bara Finlands representant i expertkommittén, Päivi Majaniemi fanns på plats liksom tolkarna mellan svenska och engelska.  En liten pratstund med Majaniemi blev det ändå för min del och konstruktiva diskussioner, före och efter det tilltänkta hörandemötet, med resten av FiSS-delegationen: Juha Janhunen, Carl-Gustaf Aminoff och Stig Björkman. Mötet framskjöts till fredag då jag jag tyvärr inte har möjlighet att ta mig till Helsingfors igen.


Ordförande Vesna Crnic-Grotic från Kroatien kommer att närvara på fredagens möte utöver Päivi Majaniemi.

Päivi Majaniemi är sekreterare för Finlands romaniförening rf (Suomen Romaniyhdistys - Finitiko Romanengo Sankiba länk till föreningens hemsida). Hon ge ett konkret exempel på hur språkminnet kan fungera. Hennes mor hade berättat för henne att hon glömt romani, men så blev modern gammal och började tala romani till henne, uppenbarligen utan att reflektera över att hon bytt språk, att det inte var finska hon talade. Då kändes det riktigt extra värdefullt för Päivi att hon fått chansen att lära sig romani. 

Romani omfattas av språkstadgans del II, den allmänna delen som gäller alla språk som omfattas av stadgans definition på landsdels- eller minoritetsspråk.

tisdag 7 december 2010

Hörande av finlandssvenskarna på onsdag

Expertkommittén för Europarådets minoritetsspråksstadga hör representanter för finlandssvenskarna på ondag.

Expertkommittén för Europarådets minoritetsspråkstadga - Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (på finska Alueellisia kieliä tai vähemmistökieliä koskeva Eurooppalainen peruskirja) - besöker Finland.

Expertkommittén  träffar representanter för finlandssvenska medborgarorganisationer på onsdag morgon den 8 december 2010 i Helsingfors. Kommittén möter också samiska representanter i Enare (jag känner inte till när).

Finland inlämnade i september 2010 sin sin fjärde periodiska rapport till expertkommittén för Europarådets språkstadga.

Finlandssvensk samling kommer särskilt att påpeka att Finland helt underlåtit sin informationsskuyldighet i enlighet med stadgans artikel 6 enligt vilken staten skall "tillse att berörda myndigheter, organisationer och personer informeras om rättigheter och skyldigheter" enligt stadgan. Finland har inte publicerat sina rapporter på svenska och inte heller distribuerat expertkommitténs slutsatser på svenska. Endast ministerkommitténs slutsatser, som omfattar endast en sida, finns på svenska.

Föreningen vill särskilt fästa expertkommitténs uppmärksamhet vid ett flertal förvaltningsreformer som strider mot kravet i stadgans del II artikel 7.1.b "respekt för det geografiska området för varje landsdels- eller minoritetsspråk för att trygga att gällande eller ny administrativ indelning inte utgör hinder mot främjande av ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk," Exempel på detta är Helsingfors annektering av en betydande del av Sibbo, sättet polisdistrikten sammanslogs på och indragningen av Ekenäs BB trots att såväl Västra Nylands sjukvårdsområde samt dess kommuner och alla representanter för den finlandssvenska befolkningen, bland dem Nämnden för den språkliga minoriteten inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, Folktinget och Finlandssvensk samling, motsatte sig indragningen.

Finlandssvensk samling kommer att representeras av ordförande Juha Janhunen samt styrelsemedlemmarna Stig Björkman, Carl-Gustaf Aminoff och Anna Ritamäki-Sjöstrand.

Jag ger gärna tilläggsuppgifter 050-379 3146.(FiSS-medlemmarna träffas i Helsingfors redan idag, tisdag).

ALLMÄN INFORMATION:

Finland har ratificerat språkstadgan för samiska och svenska som "ett officiellt språk som används mindre allmänt" (stadgans definition av landsdels- eller minoritetsspråk inkluderar inte officiella språk, men svenskan i Finland omfattas av stadgan p.g.a. "officiellt språk som används mindre allmänt"-artikeln i språkstadgan). Stadgan omfattar endast traditionella minoritetsspråk, inte invandrarspråk. Stadgan är en integrerad av lagstiftningen i Finland. Del II som gäller alla språk som uppfyller stadgans definition på landsdels- eller minoritetsspråk (inte endast samiska och svenska) kan ses som minimistadganden för befrämjande av minoritetsspråk. Del III innehåller valbara åtgärder av vilka Finland valt att förbinda sig till 65 för svenskans del och 59 för  samiskans del.

Rapporten (endast på engelska) finns på utrikesministeriets hemsida:

http://www.formin.fi/public/default.aspx?contentid=89005
(På hemsidan står felaktigt att stadgan gäller endast små utdöende språk. Storleken är inte avgörande, utan antalet modersmålstalare i relation till hela landets befolkning.)

måndag 6 december 2010

Samhörighetssvenska: förståelse viktigare än nytta

Finlands Kommunförbund har arrangerat en riksdagsvalsdebatt på svenska. Åbo Underrättelser rapporterar med en FNB-artikel den 26 november.

Jag tror inte begreppet samhörighetssvenska, som jag försiktigt har lanserat här på bloggen (som ju inte så många läser) användes där, men samma anda återspeglades förträffligt då Vänsterförbundets Birgitta Gran påpekade att den offentliga debatten förts med fel argument:
Nyttoaspekten överlag betonas alltför mycket och speciellt nyttan i pengar. Det är bara det man anser är värt något. Tänker man på det sätter är det klart att det går utför, i stället borde man satsa på förståelse över språkgränsen.

Så alltså Birgitta Gran. I debatten deltog även Jarmo Grönman (Samlingspartiet), Kaj Bärlund (Socialdemokraterna), Arto Välikangas (Sannfinnländarna), Niklas Andersson (Kristdemokraterna), Christina Gestrin (Svenska folkpartiet) och Kristian von Essen (Gröna). Uppenbarligen var debatten nyanserad. Gestrin betonade att alla måste få möjligheten att lära sig bägge inhemska, alltså att man borde se språkundervisningen som en rättighet - underförstått visar detta synsätt en förståelse för att denna rättighet riskerar försvinna för dem som aktivt önskar läsa svenska ifall obligatoriet försvinner - och Kristian von Essen talade för tidigareläggning av undervisningen. Niklas Andersson underströk att det ska vara roligt för finskspråkiga att lära sig svenska.

Det är intressant att Arto Välikangas i enlighet med sitt partis Sannfinländarnas linje påpekade att tvånget att läsa svenska i finska skolor, särskilt på helt finskspråkiga orter, leder till att folk börjar avsky språket vilket i sin tuyr leder till att svenskan hotas. Det här argumentet kunde gärnas tas mera på allvar. Det betyder inte att det automatiskt skulle vara bra för svenskan i Finland om obligatoriet att läsa andra inhemska i finska skolor slopades, men vi finlandssvenskar borde börja föra en dialog om saken. Vad är det vi finlandssvesnkar och Finland egentligen behöver i svenskkunskaper bland finnarna? Hurudana och hur mycket tid ska läggas ner på detta i skolan? Det nuvarande systemet är inte direkt fungerande om man säger så. I läroverksfinland fungerade målsättningen att skola tvåspråkiga tjänstemän för en tvåspråkig förvaltning, där var och en medborgare inte behöver vara tvåspråkig för att klara sig, utan får sina ärenden sköta på sitt eget språk. Så för förvaltningens del var det bättre förr. Har målsättningen en större förståelse bland vanligt folk uppnåtts? Om det handlar om rent språklig förståelse, helt klart, om det handlar om föreståelse för språkminoriteten är resultatet tvivelaktigt.

Kaj Bärlund underströk betydelsen att förutse strömningar och aktivt komma med förslag som beaktar svenskan. Bärlund betonade särskilt grundlagsutskottets positiva roll, vilket vi sett i Karlebyfrågan. Även Jarmo Grönman underströk att det är viktigt att inte sprittra fungerande tvåspråkiga områden då nya förvaltningsområden bildas.

söndag 5 december 2010

Långfingret som medel vid undervisning i samiska, hm.

Endel har tolkat att Björn Månsson visade långfingret åt samiskan i TV2:s pakkoruotsi-ilta på tisdagkvällen. Så det blev intervju med honom i onsdagens samiska nyheter. (Börjar vid 6 min 40 sec.)

Länk till SVT:s version av de samiska nyheterna:
http://svtplay.se/v/2253862/o__asat/1_12_17_30?cb%2Ca1366518%2C1%2Cf%2C-1%2Fpb%2Ca1366516%2C1%2Cf%2C-1%2Fpl%2Cv%2C%2C2256835%...2Fsb%2Cp102986%2C1%2Cf%2C-1

Det är i och för sig bra att de samiska nyheterna tycker språkundervisningen i Finland är värd att bevaka, men att det var just Björn Månssons långfinger som intresserade är symptomatiskt, inte för samerna, utan för hur det som kommit att kallas pakkoruotsi behandlas i offentligheten. Var finns den seriösa diskussionen om våra inhemska språk i läroplanen? Finns den över huvud taget? Till exempel, finns det en rörelse för att införa ett minumum av kunnande om de samiska språken i läroplanen? Eller finns detta redan i något ämne, t.ex. modersmål eller finska, eftersom Oj, vad litet man vet! 

Okunskap regerar. Jag antar att man i de samiska kretsarna känner till det här, men det är intressant hur ointresserade av samiskan övriga verkar vara, fastän de finlandssvenska medierna verkar ha större intresse än de finskspråkiga (min helt ovetenskapliga känsla, men jag antar ju att det är lite annorlunda upp i norr). Jag slukar allt jag råkar på som har med samiskan att göra eftersom jag tycker att Finland absolut borde ta urfolks rättigheter och språkliga rättigheter mera på allvar. De som är registrerade med modersmål samiska är under 2000 i Finland - och det är ledsamt - så det behövs desto mera stöd och engagemang.

Vi som är i majoritet borde ha kunskaper. Samiskan används ofta som argument i pakkoruotsidebatten: Av historiska skäl borde vi väll läsa samiska. Och det var det här Björn Månsson skulle svara på och hans svar var inte direkt fantastiskt - för hela debatten var ett sammelsurium med karraktären "vi försvarar oss mot era angrepp"-"ni är förtryckare"-ställningskrig - men han visade inte långfingret åt samiskan. Han räknade upp olika språk och använde helt enkelt fingren som stöd för sitt tal.

Intressant nog hade inte reportern vid samiska redaktionen, sannolikt i Finland, kommit på tanken att det hade varit korrekt att interjuva Björn Månsson på hans modersmål. Detta trots att de samiska nyheterna sänds också i Sverige och Norge. Det är i och för sig begriplig att samma språk används som i TV-programmet i fråga, men det visar också att finlandssvenskar inte förväntas tala svenska i den verklighet där finskan är dominerande. Däremot intervjuades t.ex. Radio Vegas Sissi-program en fotexpert på finska idag. Kan det verkligen vara så att ingen svenskspråkig fotexpert finns att tillgå i vårt land? Eller är det kanske så att vi själva signalerar att svenskan inte är så viktig för oss, bara jobbet blir gjort, snabbt och effektivt.

onsdag 1 december 2010

Puhuttiin taas eri asioista

Yle2:n Pakkoruotsi-ilta oli toisaalta ihan kiinnostava, siis osittain ihan asiallinen, ja toisaalta samanlainen kuin tämä n.s. pakkoruotsikeskustelu yleensä, eli kummallinen.

Vasemmalla puhuttiin siitä mitä kieliä suomenkielisissä kouluissa pitäisi opiskella, kohtuudesta ja suomenruotsalaisten n.s. etuoikeuksista. Oikealla puolealla puhuttiin suomenruotsalaisten perusoikeuksista ja ylpeiltiin omilla kielitaidoilla.

En katsonut ohjelmaa ihan alusta, mutta ymmärsiko joku ylipäätänsä toisen osapuolen ajatusmailmaa? Varmaan jonkunverran, mutta kyllä parantamisen varaa olisi. Kuunnella saisi enemmän toista osapuolta. Keskustelu voi tuoda ymmärrystä. Ongelmana oli varmaan myös suuri määrä keskustelijoita. Päivi Storgård pystyi jossain vaiheessa saamaan vähän syvyyttä keskusteluun tuomalla esille tavallisen suomenruotsalaisen vaikeuksia, mutta harvoin annettin yhdelle henkilölle mahdollisuus esittää näkemyksensä kunnolla. Se kuuluu tähän studiokonseptiin.

Asiaakin tuli esille, esimerkiksi se miksi ruotsinkielseen sisäänpääsykokeeseen osallistumalla joskus pääsee vähemmillä pisteillä opiskelemaan Helsingin yliopistoon (siksi ettei ole muita edes osin ruotsinkielisiä opiskelumahdollisuuksia Suomessa sillä alalla, kun suomenkielellä pääsee opiskelemaan, usein paljon helpommin moneen muuhun yliopistoon sitä samaa ainetta) - ja muistutettiin jopa suomenruotsalaisten isänmaallisuudesta Åke Lindmanin Framom främsta linjen - Etulinjan edessä -filmin voimin. Keskustelu jatkuu.