fredag 28 maj 2010
Avsked vid BB
Nu på måndag den sista maj kl. 12, Ekenäs BB:s sista dag, kommer en del av oss som sörjer att samlas vid sjukhuset. Den som vill är välkommen med. Blommor kan avlämnas, ljus tändas och tack framföras.
tisdag 25 maj 2010
Förkastande BB-besvär utan egna motiveringar
Så här TÖNTIGT har förvaltningsdomstolen "behandlat" språkfrågan i beslutet med anledning av besvären mot Ekenäs BB-nedläggningsbeslutet. Beslutet kom idag, den 25 maj 2010.
Stadgandena i Europarådets språkstadga nämns inte alls explicit i beslutet (dock kort i sammanfattningen av Janhunens besvär i referatdelen i början) och inget som helst juridiskt resonemang förs, inte något som jag begriper i alla fall. Alla resonemang som de ändringssökande framfört ignoreras. HNS utlåtande citeras nästan ordagrant som grund för beslutet.
Citat:
4.6. Yrkanden angående annan lagstridighet hos beslutet
I besvärsskrfterna har man ansett att det överklagade beslutet försämar den svenskspråkiga befolkningens ställning i Västa Nylands sjukårdsområde. I besvären har ansetts strida beslutet til denna del mot Finlands grundlag, språklagen, lagen om patientens ställning och rättigheter, lagen om likabehandling samt mot de internationella bestämmelserna om språkiga minoriteter.
Enligt 17 § 2 mom. i Finlands grundlag skall vars och ens rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att fà expeditioner på detta språk tryggas genom lag. Det allmänna skall tilgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samälleliga behov enligt lika gruder. Enligt 22 § i grundlagen skall det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tilgodoses. Enligt 122 § i grundlagen skall, när förvaltningen organiseras, en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tilgodoses enligt lika grunder.
Enligt 3 § 3 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter skall patientens modersmål och individuella behov samt den kultur som han företräder i mån av möjlighet beaktas i vården och bemötandet. Enligt 4 mom. finns bestämelser om kommunernas och samommunernas skyldighet att tilhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster på finska och svenska i folkhälsolagen och i lagen om specialiserad sjukvård (6.6.2003/429).
Enligt 35 § 2 mom. i språkagen skall, när förvaltningen organiseras, en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolknngens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tilgodoses enligt lika grunder.
Enligt 33 a § 2 mom. i lagen om specialiserad sjukvård skall sjukvård i samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt som omfattar kommuner med olika språk och tvåspråkiga kommuner tilhandahållas på samommunens båda språk så att patienten blir betjänad på de språk han eller hon väljer, antingen finska eller svenska.
Enligt 4 § 1 mom. i lagen om likabehandling skall myndigheterna i all sin verksamhet målmedvetet och systematiskt främja likabehandling samt etablera sådan förvaltningssed och sådana verksamhetssätt som säkerställer att likabehandling främjas när ärenden bereds och beslut fattas. Myndigheterna skall särskilt ändra de omständigheter som förhindrar uppnående av likabehandling.
Ovan nämda stadganden om språk förpliktar samommunen som en myndighet. Vid bedömning av ärendet ska man beaka att det är fråga om ett beslut som är taget av samommunen och genom vilket en enskild avdelning på Västra Nylands sjukus har lagts ned. Efter nedläggnngen har de svenskspråkiga patienterna möjlighet att använda förlossningstjänsterna på Lojo sjukus eller söka sig fritt til någon annan förlossningsenhet i samkommunen. Det framgår av styelsens gemensamma utlåtande att de föderskor som söker sig til Borgå sjukus får fullständig service på sitt eget modersmåL. De föderskor som söker sig til HUCS sjukus får likvärdig service på svenska som merparen av alla svenskspråkiga föderskor inom HNS område. Vidare har nämden för Lojo sjukvårdsområde konstaterat i sitt utlåtande att nämnden satsar på utbildning i svenska och fäster i utvecklingen av sin verksamhet speciell uppmärksamhet vid att specialsjukvård erbjuds på de båda officiella språken. Styelsen har vidare beslutat den 7 december 2009 att stärka förverkligande av de språkliga rättigheterna i Västnyland och hela HNS område i enlighet med målen i samkommunens språkprogram.
I beslutsfattandet som gäller nedläggningen av förlossningsavdelningen har man, på det sätt som nämnts ovan, beaktat bestämmelserna i lagen om likabehandling.
Beslutet strider inte mot Finlands grundlag, lagen om patientens ställning och rättigheter, språklagen, lagen om specialiserad sjukvård eller mot de internationella bestämmelserna om språkliga minoriteter.
4. 7. Sammandrag
På ovanämda grunder anser förvaltningsdomstolen att samkommunens styrelse inte har överskridit sina befogenheter, att beslutet inte har tillkommit i felakig ordning och att det inte heller annars är lagstridigt. Kommunalbesvär kan inte anföras på ändamålsenlighetsgrund.
Stadgandena i Europarådets språkstadga nämns inte alls explicit i beslutet (dock kort i sammanfattningen av Janhunens besvär i referatdelen i början) och inget som helst juridiskt resonemang förs, inte något som jag begriper i alla fall. Alla resonemang som de ändringssökande framfört ignoreras. HNS utlåtande citeras nästan ordagrant som grund för beslutet.
Citat:
4.6. Yrkanden angående annan lagstridighet hos beslutet
I besvärsskrfterna har man ansett att det överklagade beslutet försämar den svenskspråkiga befolkningens ställning i Västa Nylands sjukårdsområde. I besvären har ansetts strida beslutet til denna del mot Finlands grundlag, språklagen, lagen om patientens ställning och rättigheter, lagen om likabehandling samt mot de internationella bestämmelserna om språkiga minoriteter.
Enligt 17 § 2 mom. i Finlands grundlag skall vars och ens rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att fà expeditioner på detta språk tryggas genom lag. Det allmänna skall tilgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samälleliga behov enligt lika gruder. Enligt 22 § i grundlagen skall det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tilgodoses. Enligt 122 § i grundlagen skall, när förvaltningen organiseras, en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tilgodoses enligt lika grunder.
Enligt 3 § 3 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter skall patientens modersmål och individuella behov samt den kultur som han företräder i mån av möjlighet beaktas i vården och bemötandet. Enligt 4 mom. finns bestämelser om kommunernas och samommunernas skyldighet att tilhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster på finska och svenska i folkhälsolagen och i lagen om specialiserad sjukvård (6.6.2003/429).
Enligt 35 § 2 mom. i språkagen skall, när förvaltningen organiseras, en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolknngens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tilgodoses enligt lika grunder.
Enligt 33 a § 2 mom. i lagen om specialiserad sjukvård skall sjukvård i samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt som omfattar kommuner med olika språk och tvåspråkiga kommuner tilhandahållas på samommunens båda språk så att patienten blir betjänad på de språk han eller hon väljer, antingen finska eller svenska.
Enligt 4 § 1 mom. i lagen om likabehandling skall myndigheterna i all sin verksamhet målmedvetet och systematiskt främja likabehandling samt etablera sådan förvaltningssed och sådana verksamhetssätt som säkerställer att likabehandling främjas när ärenden bereds och beslut fattas. Myndigheterna skall särskilt ändra de omständigheter som förhindrar uppnående av likabehandling.
Ovan nämda stadganden om språk förpliktar samommunen som en myndighet. Vid bedömning av ärendet ska man beaka att det är fråga om ett beslut som är taget av samommunen och genom vilket en enskild avdelning på Västra Nylands sjukus har lagts ned. Efter nedläggnngen har de svenskspråkiga patienterna möjlighet att använda förlossningstjänsterna på Lojo sjukus eller söka sig fritt til någon annan förlossningsenhet i samkommunen. Det framgår av styelsens gemensamma utlåtande att de föderskor som söker sig til Borgå sjukus får fullständig service på sitt eget modersmåL. De föderskor som söker sig til HUCS sjukus får likvärdig service på svenska som merparen av alla svenskspråkiga föderskor inom HNS område. Vidare har nämden för Lojo sjukvårdsområde konstaterat i sitt utlåtande att nämnden satsar på utbildning i svenska och fäster i utvecklingen av sin verksamhet speciell uppmärksamhet vid att specialsjukvård erbjuds på de båda officiella språken. Styelsen har vidare beslutat den 7 december 2009 att stärka förverkligande av de språkliga rättigheterna i Västnyland och hela HNS område i enlighet med målen i samkommunens språkprogram.
I beslutsfattandet som gäller nedläggningen av förlossningsavdelningen har man, på det sätt som nämnts ovan, beaktat bestämmelserna i lagen om likabehandling.
Beslutet strider inte mot Finlands grundlag, lagen om patientens ställning och rättigheter, språklagen, lagen om specialiserad sjukvård eller mot de internationella bestämmelserna om språkliga minoriteter.
4. 7. Sammandrag
På ovanämda grunder anser förvaltningsdomstolen att samkommunens styrelse inte har överskridit sina befogenheter, att beslutet inte har tillkommit i felakig ordning och att det inte heller annars är lagstridigt. Kommunalbesvär kan inte anföras på ändamålsenlighetsgrund.
BB-frågan visar svenskans framtid
Insändare i dagens, 25 maj 2010, Hufvudstadsbladet:
BB-frågan visar svenskans framtid
Domstolsbeslutet om lagligheten i nedläggningen av Ekenäs BB kommer idag, en ynka vecka före nedläggningsdatum. Största delen av personalen har hållit ut och föderskor tas ännu emot, men det är mer än en förlossningsavdelnings framtid som avgörs idag.
BB-frågan - och likväl Ekåsen-frågan som jag tyvärr vet allt för litet om - handlar om svenskans framtid: Finns det inom Finlands rättssystem ett territoriellt skydd för den finlandssvenska minoriteten? Eller har vi helt förlorat det territoriella benet i konstruktionen av det tvåspråkiga Finland?
Finland är inte ett reellt tvåspråkigt land om vi inte längre har myndigheter med svenska som förvaltningsspråk - och om det visar sig att rättssystemet inte ger något skydd för att så skall förbli. Det krävs starkt svenska offentliga organisationer med självbestämmanderätt. Raseborgs stad och Västra Nylands sjukvårdsområde bör ha sådan självbestämmanderätt.
Sjukvårdsdistriktets respektlösa agerande som dessutom ignorerar även de organisationer, inklusive Folktinget, som representerar Finlands svenskspråkiga befolkning i kombination med förvaltningsdomstolens beslut om att avfärda kraven på verkställighetsförbud ger en stark antydan om att finlandssvenskarna inte har någon rätt till reellt inflytande över sina egna ärenden.
När jag skriver detta finns ännu hopp om att förvaltningsdomstolen tagit sin uppgift på allvar, men konstateras nedläggningen laglig är förlusten enorm.
Anna Ritamäki-Sjöstrand
Kimito
BB-frågan visar svenskans framtid
Domstolsbeslutet om lagligheten i nedläggningen av Ekenäs BB kommer idag, en ynka vecka före nedläggningsdatum. Största delen av personalen har hållit ut och föderskor tas ännu emot, men det är mer än en förlossningsavdelnings framtid som avgörs idag.
BB-frågan - och likväl Ekåsen-frågan som jag tyvärr vet allt för litet om - handlar om svenskans framtid: Finns det inom Finlands rättssystem ett territoriellt skydd för den finlandssvenska minoriteten? Eller har vi helt förlorat det territoriella benet i konstruktionen av det tvåspråkiga Finland?
Finland är inte ett reellt tvåspråkigt land om vi inte längre har myndigheter med svenska som förvaltningsspråk - och om det visar sig att rättssystemet inte ger något skydd för att så skall förbli. Det krävs starkt svenska offentliga organisationer med självbestämmanderätt. Raseborgs stad och Västra Nylands sjukvårdsområde bör ha sådan självbestämmanderätt.
Sjukvårdsdistriktets respektlösa agerande som dessutom ignorerar även de organisationer, inklusive Folktinget, som representerar Finlands svenskspråkiga befolkning i kombination med förvaltningsdomstolens beslut om att avfärda kraven på verkställighetsförbud ger en stark antydan om att finlandssvenskarna inte har någon rätt till reellt inflytande över sina egna ärenden.
När jag skriver detta finns ännu hopp om att förvaltningsdomstolen tagit sin uppgift på allvar, men konstateras nedläggningen laglig är förlusten enorm.
Anna Ritamäki-Sjöstrand
Kimito
tisdag 18 maj 2010
HFD förbjöd inte verkställigheten - KHO ei antanut toimeenpanokieltoa
En del av besvärsställarna i Ekenäs överklagade förvaltningsdomstolens avslag gällande verkställighetsförbud i BB-frågan och Högsta förvaltningsdomstolens beslut gavs den 12 maj 2010:
Med beaktande av att förvaltningsdomstolen som "Motivering" angivit endast "I ärendet har inte framkommit skäl att förbjuda beslutets verkställighet" så måste man ju konstatera att HFD haft förmågan att använda lite fler ord på att inte motivera sitt beslut. Å andra sidan hade HFD, i motsats till första instans, bemödat sig om att skriva ett kort referat av de ändringssökandes yrkanden.
Man undrar ju varför vi har ett domstolsväsende som uppenbarligen inte behöver motivera sina beslut och ändå bara godkänner besvär i sådana fall där miljöcentralen eller museiverket stöder besväret (fascinerande att parkeringsgrottan under torget i Åbo inte får byggas enligt Åbo förvaltningsdomstols beslut) - eller där val till ett organ inte följt köns- eller partifördelningen eller något annat som inte berör särskilt många (och då kommer i allmänhet beslutet från domstolen först efter att själva frågan inte längre är aktuellt, t.ex. först efter följande kommunalval då organen ändå ska väljas om).
HFD skickade det här beslutet till ändringssökandena till svenska, fast två av dem skrivit sitt gemensamma besvär på finska. Det brukar förstås vara tvärtom, att det är svårt att få sitt ärende behandlat på svenska eller att man annars förlorar på att använda svenska (t.ex. att behandlingen försenas p.g.a. detta). Helsingfors förvaltningsdomstol skickade ut sitt avslag per mejl på finska till dem som besvärat sig på finska, men per post enligt besvärets språk. På den finska texten stod det "käännös", alltså översättning, fast man kan anta att den finska texten reellt var original (att ärendet i praktiken behandlats på finska, alltså att domarna pratat finska med varandra då de diskuterat ärendet, om de nu alls bemödat sig att prata om det, förstås, och vi får väl inte veta sådana detaljer). Var det p.g.a. att de flesta besvären var på svenska som processpråket tydligen var svenska, eller vilken regel följde domstolen?
Om någon känner till var man hittar mer detaljer om processreglerna i förvaltningsdomstolarna och om reglerna för valet av processpråk i största allmänhet, så vore jag tacksam för den informationen. Domstolarna verkar inte vara riktigt konsekventa. T.ex. avgjorde endast en domare verkställighetsfrågan angående Kimitoöns skolbesvär i Åbo förvaltningsdomstol medan Helsingfors anlitade tre domare, inklusive föredraganden som alltså i Helsingfors även var med och beslutade. Nu ska det bli intressant att se om det är samma domare som fattar beslut i själva sakfrågan. Har domstolarna interna arbetsordningar och är dessa offentliga?
Ei toimeenpanokieltoa
Korkein hallinto-oikeus antoi päätöksensä toimenpidekieltoasiassa 12 maj 2010. Osa muutoksenhakijoista Tammisaaren synnytysosasto-asiassa olivat vieneet toimenpidekieltoasian KHO:hon. KHO kumosi valitukset ja vetosi samoihin syihin kuin hallinto-oikeus, eli ei motivoinut päätöstään ollenkaan.
Myös suomenkielisen valituksen jättäneet saivat päätöksen ruotsiksi, vaikka hallinto-oikeuden päätäs tuli sillä kielellä millä valitus oli kirjoitettu. Mistä saisi tietoja käytännön säännöistä kielen vallinnasta oikeuskäsittelyssä? Eikö kyseessä ole kielilain vastainen päätöksen antaminen? Kielilakia yleensä rikotaan ruotsinkielisten suhteen, mutta suomenkielen käyttöäkin voidaan siis joskus laiminlyödä.
Besvären avslås.
Skäl till högsta förvaltningsdomstolens beslut
Förvaltningsdomstolen har med stöd av det lagrum och på de grunder som anförs i förvaltningsdomstolens beslut kunnat avslå ansökan om att verkställigheten av samkommunens styrelses beslut ska förbjudas.
Med beaktande av att förvaltningsdomstolen som "Motivering" angivit endast "I ärendet har inte framkommit skäl att förbjuda beslutets verkställighet" så måste man ju konstatera att HFD haft förmågan att använda lite fler ord på att inte motivera sitt beslut. Å andra sidan hade HFD, i motsats till första instans, bemödat sig om att skriva ett kort referat av de ändringssökandes yrkanden.
Man undrar ju varför vi har ett domstolsväsende som uppenbarligen inte behöver motivera sina beslut och ändå bara godkänner besvär i sådana fall där miljöcentralen eller museiverket stöder besväret (fascinerande att parkeringsgrottan under torget i Åbo inte får byggas enligt Åbo förvaltningsdomstols beslut) - eller där val till ett organ inte följt köns- eller partifördelningen eller något annat som inte berör särskilt många (och då kommer i allmänhet beslutet från domstolen först efter att själva frågan inte längre är aktuellt, t.ex. först efter följande kommunalval då organen ändå ska väljas om).
HFD skickade det här beslutet till ändringssökandena till svenska, fast två av dem skrivit sitt gemensamma besvär på finska. Det brukar förstås vara tvärtom, att det är svårt att få sitt ärende behandlat på svenska eller att man annars förlorar på att använda svenska (t.ex. att behandlingen försenas p.g.a. detta). Helsingfors förvaltningsdomstol skickade ut sitt avslag per mejl på finska till dem som besvärat sig på finska, men per post enligt besvärets språk. På den finska texten stod det "käännös", alltså översättning, fast man kan anta att den finska texten reellt var original (att ärendet i praktiken behandlats på finska, alltså att domarna pratat finska med varandra då de diskuterat ärendet, om de nu alls bemödat sig att prata om det, förstås, och vi får väl inte veta sådana detaljer). Var det p.g.a. att de flesta besvären var på svenska som processpråket tydligen var svenska, eller vilken regel följde domstolen?
Om någon känner till var man hittar mer detaljer om processreglerna i förvaltningsdomstolarna och om reglerna för valet av processpråk i största allmänhet, så vore jag tacksam för den informationen. Domstolarna verkar inte vara riktigt konsekventa. T.ex. avgjorde endast en domare verkställighetsfrågan angående Kimitoöns skolbesvär i Åbo förvaltningsdomstol medan Helsingfors anlitade tre domare, inklusive föredraganden som alltså i Helsingfors även var med och beslutade. Nu ska det bli intressant att se om det är samma domare som fattar beslut i själva sakfrågan. Har domstolarna interna arbetsordningar och är dessa offentliga?
Ei toimeenpanokieltoa
Korkein hallinto-oikeus antoi päätöksensä toimenpidekieltoasiassa 12 maj 2010. Osa muutoksenhakijoista Tammisaaren synnytysosasto-asiassa olivat vieneet toimenpidekieltoasian KHO:hon. KHO kumosi valitukset ja vetosi samoihin syihin kuin hallinto-oikeus, eli ei motivoinut päätöstään ollenkaan.
Myös suomenkielisen valituksen jättäneet saivat päätöksen ruotsiksi, vaikka hallinto-oikeuden päätäs tuli sillä kielellä millä valitus oli kirjoitettu. Mistä saisi tietoja käytännön säännöistä kielen vallinnasta oikeuskäsittelyssä? Eikö kyseessä ole kielilain vastainen päätöksen antaminen? Kielilakia yleensä rikotaan ruotsinkielisten suhteen, mutta suomenkielen käyttöäkin voidaan siis joskus laiminlyödä.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
