Nya valsystemet bra för SFP - Uusi vaalijärjestelmä hyvä RKP:lle

Det nya riksdagsvalssystemet är - tvärtemot vad som antytts i tidningsspalterna - bra för Svenska folkpartiet. Det är ju de mellanstora partierna som vinner på det nya systemet då de facto-rösttrösklarna i det nuvarande försvinner.

Om resultatet i riksdagsvalet 2003 hade räknats enligt nya systemet (som jag förklarar i gårdagens blogginlägg) hade SFP fått 9 mandat, ett mandat mer.

Riksdagsvalet 2003

Centern/Keskusta enligt nya systemet 52 (fick enligt gällande system 55 mandat)
Samlingsp/Kokoomus 39 (40)
SDP 51 (53)
Vänsterförbundet/Vasemmistoliitto 21 (19)
Gröna förbundet/Vihreä liitto 16 (14)
KD 11 (7)
SFP 9 (8)

Valet 2003 var det stora förlustvalet för Svenska folkpartiet då tre mandat gick förlorade i tre olika kretsar, Nylands, Helsingfors och Vasa. Partiet hade på riksnivå 4,6 procent, en minskning med 0,5 procentenheter, i antalet röster räknat drygt 8500 färre än i valet 1999. Hade SFP:s röster fördelat sig mellan kretsarna på ett annat sätt hade de gett 9 mandat. Nu ledde alltså valsystemets gömda rösttrösklar till ett sämre slutresultat än rösträkningen på nationell nivå hade gett.

Rösttrösklarna gömmer sig med nuvarande system i valkretsarna och är minst i Nyland där rösterna fördelas på 34 mandat och störst i de små valkretsarna där de fördelas bara på 6, vilket ju i valet 2007 ledde till att Tarja Cronberg, trots att Gröna förbundet fått 11,7 procent i Norra Karelen, inte blev vald. Samlingspartiet fick med 11,8 procent i samma valkrets ett mandat. Det skilde på 90 röster mellan de två partierna.

I Egentliga Finlands valkrets, där senast partiordförande Stafan Wallin invaldes, har det för SFP varit klokt att ingå valförbund med Centern. Ett understöd på 5,5 procent i valkretsen är i sig ingen garanti för en plats bland de 17 invalda. Platsen är mycket sannolik med det resultatet - mycket sannolik redan med ett understöd på 5 procent - men om det går vägen avgörs ändå av hur rösterna fallit på de andra partierna. Med det nya valsystemet är val på egen lista - vilket ju blir obligatoriskt - inte längre rysk rulett för SFP i Åboland.

Utan rösttröskel skulle partier med bara 0,5-1 procent av rösterna få 1-2 mandat enligt det nya systemet. Fördelningen av partiernas mandat på valkretsarna skulle bli mindre förutsägbart och kunna leda till situationer som upplevs orättvisa då de små partierna kan få mandat på ställen där de har en väldigt liten andel av rösterna och partier med större andel röster just där kan bli utan. En rösttröskel på 2 procent löser dock det här problemet lika bra som den nu föreslagna 3 procent. SFP har alltså gjort rätt i att verka för en så låg tröskel som möjligt. Det är också synd att partier av typen "Norra Karelens befrielsefront", alltså partier starka endast regionalt, inte har en chans att komma in då den ursprungligen föreslagna regionala 12-procentsspärren inte längre finns med.

Hur är det då med beskyllningarna om att SFP då partiet godkänner förslaget till valreform riskerar att falla ur riksdagen och att de svenskspråkiga därmed skulle förlora sin representationen? Frågan innehåller antagandet att SFP är den bästa - eller enda? - representanten för de svenskspråkiga. Det här är ingen självklarhet. Å andra sidan kan man konstatera att Svenska folkpartiet måste kunna kunna räkna med att få åtminstone 3 procent av rösterna för att räkna sig som en trovärdig representant för den svenskspråkiga befolkningen. Ifall SFP någon gång i framtiden faller under tröskeln torde det innebära att de svenskspråkiga förlorat tilliten till SFP och hittat andra kanaler för frågor som de upplever som viktiga.

RKP olisi uudella laskentatavalla saanut lisäpaikan vuoden 2003 vaaleissa

Paikkajako vuoden 2003 vaalituloksella esitetyn uuden vaalijärjestelmän mukaan laskettuna (katso yllä) näyttää, että uudistus on myös Ruotsalaisen kansanpuolueen kannalta positiivinen. RKP olisi silloin saanut lisäpaikan. Puoluetta on julkisuudessa syytetty uudistuksen vastustajaksi. Vaalipiirijaosta johtuvien äänikynnysten häviäminen on eduksi kaikille keskisuurille puolueille.

RKP:tä on myös haukuttu siitä, että puolueen edustajat uudistuksen myötä ovat valmistelemassa puolueelleen itsemurhaa. Puoluetta on siis haukuttu tyhmäksi ja ajattelemattomaksi, muka tekevät kaiken pysyäkseen hallituksessa, vaikka se pitkällä aikavälillä johtaisi tuhoon. Tämä ajattelu on tässä yhteydessä perusteeton. Jos RKP nauttii ruotsinkielisten kesken vankkaa luottamusta, puolue kyllä pysyy eduskunnassa kynnyksestä huolimatta, eli ylittää 3 prosentin rajan. Toisaalta RKP:n asema ja ruotsinkielisten edustus ei ole synonyymejä, vaikka näin asia usein esitetään. Näiden kahden asian kesken kuitenkin kiistämättä on selvä yhteys.