Det är fascinerande, egentligen chockerande hur en domstol kan komma fram till följande
"Avgörande: Förvaltningsdomstolen förkastar yrkandena angående verkställighetsförbud
Motivering: I ärendet har inte framkommit skäl att förbjuda beslutets verkställighet"
med beaktande av att domstolen tolkar kommunallagens följande stadgande:
"98 § Besluts verkställbarhet
Ett beslut kan verkställas innan det har vunnit laga kraft. Ett beslut får dock inte börja verkställas, om rättelseyrkande eller ändringssökande skulle bli meningslöst genom verkställigheten eller om det organ som behandlar rättelseyrkanden eller besvärsmyndigheten förbjuder verkställigheten."
Om inte detta, då (sam)kommunen så uppenbart själv gått in för att verkställa med oåterkallelig verkan, är en sådan situation där det finns skäl att utfärda verkställighetsförbud, så varför har man då denna paragraf över huvud taget? Kan det alls finnas fall där sådana skäl finns? Har alla förvaltningsdomstolar i landet samma praxis, eller har någon av dem utfärdat förbud i något ärende?
Kunde ni be rättslärda kommentera? Och en annan fråga många av oss undrar över: När kan vi förvänta oss beslut i sak? Enligt Helsingfors förvaltningsdomstols verksamhetsberättelse 2008 var medelbehandlingstiden lite under 10 månader, men olika typer av ärenden tar olika lång tid att behandla.
Anna Ritamäki-S
Så långt som Radio Vega-kommentar. Tillägg för bloggen:
Det länge efterlängtade beslutet om verkställighetsförbud kom alltså, torsdagen den 1 april 2010. Men det var negativt, vilket säkert HNS-ledningen kunde förlita sig på, så säker som den var på sin sak. Det verkar finnas en tyst överenskommelse om att förvaltningsdomstolar inte blandar sig i frågor som har någon betydelse (de enda undantagen verkar vara när miljö- eller museimyndigheterna överklagar).
Man börjar ju undra om möjligheten till verkställighetsförbud finns till bara för att lura befolkningen att tro att besvär har någon betydelse. Det samma gäller hela systemet med kommunalbesvär över huvud taget.
Det är de facto bara den första meningen i verkställbarhetsparagrafen som har någon betydelse, alltså "Ett beslut kan verkställas innan det har vunnit laga kraft." Resten av paragrafen är död. Och förvaltningsdomstolens beslut i sak har ändå ingen praktisk betydelse utan är bara en teoretisk exercis som finns till för att man ska kunna påstå att det finns en laglighetskontroll.
Kommunalbesvärsmöjligheten utgör ett skenrättsmedel, inte ett reellt rättsmedel. Eller, har jag fel? Har besvär någonsin någon praktisk betydelse, annat än att människor sätter ner en massa energi på att framföra goda juridska skäl till att beslut är lagstridiga och en massa tid på att hoppas på att domstolen ska tolka lagen såsom en vanlig människa förstår den och på att det ska ha någon praktisk betydelse, för att ändå alltid bli besvikna?
Kunde någon svara? Vad är det för idé att ha domare som jobbar på förvaltningsdomstolarna om domarna ändå bara stöder den starkare partern (och inte ens bryr sig om att framföra en juridisk argumentation till stöd för sitt beslut)?
Frapperande exempel på vad man på goda grunder kan uppfatta som rättsvidriga beslut är det enhälliga godkännandet i Högsta förvaltningsdomstolen av statsrådets beslut att överföra en betydande del av Sibbo till Helsingfors stad och Helsingfors förvaltningsdomstols beslut om obetydliga ersättningar till Sibbo för detta. Förvånande var i och för sig att domstolen alls ansåg att Helsingfors skulle betala något för sitt roffande ...
Jag har antagligen varit alltför naiv då jag trott att grundlagens språkstadganden, särskilt nu efter grunlagsutskottets tolkning i Karlebyfrågan, kan ha någon praktiskt betydelse för förlossningsvården i Västra Nyland. Domarna på förvaltningsdomstolen skrattar säkert gott åt alla som bemödar sig att skriva besvär och ge dem jobb, då de mycket väl vet att det ändå inte har någon betydelse vad de kommer fram till. Det nuvarande Ekenäs BB är nedlagt fr.o.m. den 1 juni t.o.m. om de, mot min nu - på goda grunder - väldigt pessimistiska förmodan, ändå skulle komma fram till att beslutet var olagligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar