Spara klokt med tanke på framtiden

Denna insändare ingick i Åbo Underrättelser den 24 september 2009. Den handlar om hur man kan spara pengar på att hålla kvar också mindre skolor parallellt med de större och riskerar utökade kostnader om man inte håller dem kvar, detta specifikt ur ett Kimitoö-perspektiv där Kimitos och Dragsfjärds områden både har ungefär en och en halv klassers årskullar. Då är det ekonomiskt klokt att sträva efter att en skola har enkla klasser, en annan sammansatta (en lärare för en årskurs i ena skolan, en lärare för två årskurser i den andra) - för att inte tala om alla andra fördelar det har att ha ett mångsidigt skolnät. De skolor som behandlas här är inte riktigt små skolor, utan har 40-50 elever, vilket utnyttjar lärarresurserna väl.

Tänkt bara på vilken underbar marknadsföringstrumf det är i dessa tider då det finns så få byskolor kvar! Kommunen där det finns olika skolor att välja bland!

Spara klokt med tanke på framtiden

Det finns politiker i vår kommun som målar kommunens ekonomiska framtid i svart. Det är intressant att då jag för åtta år sedan ville att det skulle framgå i budgetboken hur mycket statsbidrag vi fick per elev så var svaret att "så kan man inte räkna". Nu passar det ändå att använda bruttosumman för att ange hur mycket vi förlorar för varje elev som vi inte har. Och Kohtamäkis omnämnande om att vi - med beaktande av statsbidraget - skött skolsektorn betydligt förmånligare än andra kommuner i samma storleksklass har förbigåtts med tystnad.

Det är sant att statsbidraget minskar, då elevantalet minskar men givetvis minskar också kostnaderna. Dels behöver de elever som inte finns varken skolmat, läromedel eller skjuts. Och helt utan något särskilt fullmäktigebeslut minskar antalet lärare. Under de senaste sex åren har antalet lärare minskat i samma takt som elevantalet, så det finns inget ackumulerat underskott och kommer knappast heller att uppstå något sådant på det sätt som Ingmar Forne har framfört.

Genom att dra in skolan i Björkboda sparar vi två lärartjänster och för varje parallellklass som faller bort i de högre årskurserna sparas där en lika stor resurs. Sådan inbesparing kan vi räkna med ännu två år framåt. Andra indragningar kan se ut som inbesparingar, men kan i värsta fall leda till betydande merkostnader.

Skolorna i Tjuda och Ytterkulla representerar en skolkultur som många uppskattar. Med det elevunderlag vi har i dag behövs dessa skolor för att inte riskera att varje inflyttad elev leder till krav på parallellklasser i de större skolorna. Vi måste inse att tre lärare i en skola och sex i en annan inte kräver mera lön än nio lärare i den större skolan. Om vi får ens en lika stor inflyttning som under de senaste åren så behöver vi alla de elevplatser som i dag är lediga i de kvarvarande trelärarskolorna. Om elevantalet ökar i Amosparken kommer väggarna emot och inte är det heller ändamålsenligt att inrätta parallellklasser i Dalsbruk.

Vi har aktiva byaföreningar som vill marknadsföra oss som kommunen med livskraftiga byskolor. Vi måste ta vara på invånaraktiviteten och våga tro på framtiden.

Carola Antskog, Kimito