Dolchamarin kolmas: Trajn' nenien

Julkaisen Suomen Esperantoliiton tiedotten myös tässä:

Suomen tunnetuin esperantoksi levyttävä yhtye, rockia ja poppia tekevä Dolchamar, on julkaissut uuden CD:n. Sen nimi on "Trajn' nenien" (Juna ei minnekään) ja se on bändin kolmas levy.

Bändin keskushahmo on Patrik Austin, joka on ollut mukana sen koko historian ajan. Patrik sanoittaa ja säveltää useimmat yhtyeen kappaleet. Kaikki laulut ovat esperantokielisiä.

Pääammatikseen Patrik toimii peruskoulunopettajana Vantaalla. Esperantokursseja hän on vetänyt Helsingin yliopistossa ja Suomen Esperantoliiton toimistossa jo lähes kymmenen vuoden ajan. Parina kesänä hän on ollut Valamon kansanopiston kesäisen esperantokurssin suomenkielisenä opettajana yhdessä ulkomaalaisen opettajan kanssa. Vuonna 2006 Patrik sai Suomen Esperantoliiton Vuoden toimija -arvonimen ansioistaan sekä musiikin että opetustyön alalla.

Patrikia ja uutta CD:tä voi tulla kuuntelemaan Suomen Esperantoliiton toimistoon Helsinkiin (osoite Siltasaarenkatu 15 C 65) toimiston avoimien ovien päivänä lauantaina 18.12. klo 12 -17. Tarjolla on glögiä ja pipareita sekä tietysti jutustelua yhteiskieli esperantosta ja esperantoksi. Myös liiton kirjapalvelu esittäytyy erikoistarjouksin; mm. uusi alkeisoppikirja Esperanto mutkattomasti on saatavilla kymmenen euron hintaan.

Lisätietoja Suomen Esperantoliiton yhteyshenkilöiltä, esim. Tuomo Grundström, Rauma, puheenjohtaja, puh: 0440-199766, eafprezidantoMIUKUesperanto.fi, sekä tietenkin Patrikilta itseltään: puh 040-7292105 Patrik.austinMIUKUgmail.com

Suomen Esperantoliiton kotisivu    www.esperanto.fi

Esperanton monikielinen verkkokurssi  www.lernu.net

Expertkommittén fast i Lappland

Expertkommitténs medlemmar som skulle träffa representanter för Finlandssvensk samling, Folkhälsan och Svenska kulturfonden och vid ett skilt möte även Svenska Finlands folkting idag den 8 december 2010, hade p.g.a. flygstrejken fastnat i Lappland. Alla träffar med samiska organisationer hade inte heller genomförts enligt planerna. Bara Finlands representant i expertkommittén, Päivi Majaniemi fanns på plats liksom tolkarna mellan svenska och engelska.  En liten pratstund med Majaniemi blev det ändå för min del och konstruktiva diskussioner, före och efter det tilltänkta hörandemötet, med resten av FiSS-delegationen: Juha Janhunen, Carl-Gustaf Aminoff och Stig Björkman. Mötet framskjöts till fredag då jag jag tyvärr inte har möjlighet att ta mig till Helsingfors igen.


Ordförande Vesna Crnic-Grotic från Kroatien kommer att närvara på fredagens möte utöver Päivi Majaniemi.

Päivi Majaniemi är sekreterare för Finlands romaniförening rf (Suomen Romaniyhdistys - Finitiko Romanengo Sankiba länk till föreningens hemsida). Hon ge ett konkret exempel på hur språkminnet kan fungera. Hennes mor hade berättat för henne att hon glömt romani, men så blev modern gammal och började tala romani till henne, uppenbarligen utan att reflektera över att hon bytt språk, att det inte var finska hon talade. Då kändes det riktigt extra värdefullt för Päivi att hon fått chansen att lära sig romani. 

Romani omfattas av språkstadgans del II, den allmänna delen som gäller alla språk som omfattas av stadgans definition på landsdels- eller minoritetsspråk.

Hörande av finlandssvenskarna på onsdag

Expertkommittén för Europarådets minoritetsspråksstadga hör representanter för finlandssvenskarna på ondag.

Expertkommittén för Europarådets minoritetsspråkstadga - Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk (på finska Alueellisia kieliä tai vähemmistökieliä koskeva Eurooppalainen peruskirja) - besöker Finland.

Expertkommittén  träffar representanter för finlandssvenska medborgarorganisationer på onsdag morgon den 8 december 2010 i Helsingfors. Kommittén möter också samiska representanter i Enare (jag känner inte till när).

Finland inlämnade i september 2010 sin sin fjärde periodiska rapport till expertkommittén för Europarådets språkstadga.

Finlandssvensk samling kommer särskilt att påpeka att Finland helt underlåtit sin informationsskuyldighet i enlighet med stadgans artikel 6 enligt vilken staten skall "tillse att berörda myndigheter, organisationer och personer informeras om rättigheter och skyldigheter" enligt stadgan. Finland har inte publicerat sina rapporter på svenska och inte heller distribuerat expertkommitténs slutsatser på svenska. Endast ministerkommitténs slutsatser, som omfattar endast en sida, finns på svenska.

Föreningen vill särskilt fästa expertkommitténs uppmärksamhet vid ett flertal förvaltningsreformer som strider mot kravet i stadgans del II artikel 7.1.b "respekt för det geografiska området för varje landsdels- eller minoritetsspråk för att trygga att gällande eller ny administrativ indelning inte utgör hinder mot främjande av ifrågavarande landsdels- eller minoritetsspråk," Exempel på detta är Helsingfors annektering av en betydande del av Sibbo, sättet polisdistrikten sammanslogs på och indragningen av Ekenäs BB trots att såväl Västra Nylands sjukvårdsområde samt dess kommuner och alla representanter för den finlandssvenska befolkningen, bland dem Nämnden för den språkliga minoriteten inom Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt, Folktinget och Finlandssvensk samling, motsatte sig indragningen.

Finlandssvensk samling kommer att representeras av ordförande Juha Janhunen samt styrelsemedlemmarna Stig Björkman, Carl-Gustaf Aminoff och Anna Ritamäki-Sjöstrand.

Jag ger gärna tilläggsuppgifter 050-379 3146.(FiSS-medlemmarna träffas i Helsingfors redan idag, tisdag).

ALLMÄN INFORMATION:

Finland har ratificerat språkstadgan för samiska och svenska som "ett officiellt språk som används mindre allmänt" (stadgans definition av landsdels- eller minoritetsspråk inkluderar inte officiella språk, men svenskan i Finland omfattas av stadgan p.g.a. "officiellt språk som används mindre allmänt"-artikeln i språkstadgan). Stadgan omfattar endast traditionella minoritetsspråk, inte invandrarspråk. Stadgan är en integrerad av lagstiftningen i Finland. Del II som gäller alla språk som uppfyller stadgans definition på landsdels- eller minoritetsspråk (inte endast samiska och svenska) kan ses som minimistadganden för befrämjande av minoritetsspråk. Del III innehåller valbara åtgärder av vilka Finland valt att förbinda sig till 65 för svenskans del och 59 för  samiskans del.

Rapporten (endast på engelska) finns på utrikesministeriets hemsida:

http://www.formin.fi/public/default.aspx?contentid=89005

(På hemsidan står felaktigt att stadgan gäller endast små utdöende språk. Storleken är inte avgörande, utan antalet modersmålstalare i relation till hela landets befolkning.)

Samhörighetssvenska: förståelse viktigare än nytta

Finlands Kommunförbund har arrangerat en riksdagsvalsdebatt på svenska. Åbo Underrättelser rapporterar med en FNB-artikel den 26 november.

Jag tror inte begreppet samhörighetssvenska, som jag försiktigt har lanserat här på bloggen (som ju inte så många läser) användes där, men samma anda återspeglades förträffligt då Vänsterförbundets Birgitta Gran påpekade att den offentliga debatten förts med fel argument:

Nyttoaspekten överlag betonas alltför mycket och speciellt nyttan i pengar. Det är bara det man anser är värt något. Tänker man på det sätter är det klart att det går utför, i stället borde man satsa på förståelse över språkgränsen.

Så alltså Birgitta Gran. I debatten deltog även Jarmo Grönman (Samlingspartiet), Kaj Bärlund (Socialdemokraterna), Arto Välikangas (Sannfinnländarna), Niklas Andersson (Kristdemokraterna), Christina Gestrin (Svenska folkpartiet) och Kristian von Essen (Gröna). Uppenbarligen var debatten nyanserad. Gestrin betonade att alla måste få möjligheten att lära sig bägge inhemska, alltså att man borde se språkundervisningen som en rättighet - underförstått visar detta synsätt en förståelse för att denna rättighet riskerar försvinna för dem som aktivt önskar läsa svenska ifall obligatoriet försvinner - och Kristian von Essen talade för tidigareläggning av undervisningen. Niklas Andersson underströk att det ska vara roligt för finskspråkiga att lära sig svenska.

Det är intressant att Arto Välikangas i enlighet med sitt partis Sannfinländarnas linje påpekade att tvånget att läsa svenska i finska skolor, särskilt på helt finskspråkiga orter, leder till att folk börjar avsky språket vilket i sin tuyr leder till att svenskan hotas. Det här argumentet kunde gärnas tas mera på allvar. Det betyder inte att det automatiskt skulle vara bra för svenskan i Finland om obligatoriet att läsa andra inhemska i finska skolor slopades, men vi finlandssvenskar borde börja föra en dialog om saken. Vad är det vi finlandssvesnkar och Finland egentligen behöver i svenskkunskaper bland finnarna? Hurudana och hur mycket tid ska läggas ner på detta i skolan? Det nuvarande systemet är inte direkt fungerande om man säger så. I läroverksfinland fungerade målsättningen att skola tvåspråkiga tjänstemän för en tvåspråkig förvaltning, där var och en medborgare inte behöver vara tvåspråkig för att klara sig, utan får sina ärenden sköta på sitt eget språk. Så för förvaltningens del var det bättre förr. Har målsättningen en större förståelse bland vanligt folk uppnåtts? Om det handlar om rent språklig förståelse, helt klart, om det handlar om föreståelse för språkminoriteten är resultatet tvivelaktigt.

Kaj Bärlund underströk betydelsen att förutse strömningar och aktivt komma med förslag som beaktar svenskan. Bärlund betonade särskilt grundlagsutskottets positiva roll, vilket vi sett i Karlebyfrågan. Även Jarmo Grönman underströk att det är viktigt att inte sprittra fungerande tvåspråkiga områden då nya förvaltningsområden bildas.

Långfingret som medel vid undervisning i samiska, hm.

Endel har tolkat att Björn Månsson visade långfingret åt samiskan i TV2:s pakkoruotsi-ilta på tisdagkvällen. Så det blev intervju med honom i onsdagens samiska nyheter. (Börjar vid 6 min 40 sec.)

Länk till SVT:s version av de samiska nyheterna:
http://svtplay.se/v/2253862/o__asat/1_12_17_30?cb%2Ca1366518%2C1%2Cf%2C-1%2Fpb%2Ca1366516%2C1%2Cf%2C-1%2Fpl%2Cv%2C%2C2256835%...2Fsb%2Cp102986%2C1%2Cf%2C-1

Det är i och för sig bra att de samiska nyheterna tycker språkundervisningen i Finland är värd att bevaka, men att det var just Björn Månssons långfinger som intresserade är symptomatiskt, inte för samerna, utan för hur det som kommit att kallas pakkoruotsi behandlas i offentligheten. Var finns den seriösa diskussionen om våra inhemska språk i läroplanen? Finns den över huvud taget? Till exempel, finns det en rörelse för att införa ett minumum av kunnande om de samiska språken i läroplanen? Eller finns detta redan i något ämne, t.ex. modersmål eller finska, eftersom Oj, vad litet man vet! 

Okunskap regerar. Jag antar att man i de samiska kretsarna känner till det här, men det är intressant hur ointresserade av samiskan övriga verkar vara, fastän de finlandssvenska medierna verkar ha större intresse än de finskspråkiga (min helt ovetenskapliga känsla, men jag antar ju att det är lite annorlunda upp i norr). Jag slukar allt jag råkar på som har med samiskan att göra eftersom jag tycker att Finland absolut borde ta urfolks rättigheter och språkliga rättigheter mera på allvar. De som är registrerade med modersmål samiska är under 2000 i Finland - och det är ledsamt - så det behövs desto mera stöd och engagemang.

Vi som är i majoritet borde ha kunskaper. Samiskan används ofta som argument i pakkoruotsidebatten: Av historiska skäl borde vi väll läsa samiska. Och det var det här Björn Månsson skulle svara på och hans svar var inte direkt fantastiskt - för hela debatten var ett sammelsurium med karraktären "vi försvarar oss mot era angrepp"-"ni är förtryckare"-ställningskrig - men han visade inte långfingret åt samiskan. Han räknade upp olika språk och använde helt enkelt fingren som stöd för sitt tal.

Intressant nog hade inte reportern vid samiska redaktionen, sannolikt i Finland, kommit på tanken att det hade varit korrekt att interjuva Björn Månsson på hans modersmål. Detta trots att de samiska nyheterna sänds också i Sverige och Norge. Det är i och för sig begriplig att samma språk används som i TV-programmet i fråga, men det visar också att finlandssvenskar inte förväntas tala svenska i den verklighet där finskan är dominerande. Däremot intervjuades t.ex. Radio Vegas Sissi-program en fotexpert på finska idag. Kan det verkligen vara så att ingen svenskspråkig fotexpert finns att tillgå i vårt land? Eller är det kanske så att vi själva signalerar att svenskan inte är så viktig för oss, bara jobbet blir gjort, snabbt och effektivt.

Puhuttiin taas eri asioista

Yle2:n Pakkoruotsi-ilta oli toisaalta ihan kiinnostava, siis osittain ihan asiallinen, ja toisaalta samanlainen kuin tämä n.s. pakkoruotsikeskustelu yleensä, eli kummallinen.

Vasemmalla puhuttiin siitä mitä kieliä suomenkielisissä kouluissa pitäisi opiskella, kohtuudesta ja suomenruotsalaisten n.s. etuoikeuksista. Oikealla puolealla puhuttiin suomenruotsalaisten perusoikeuksista ja ylpeiltiin omilla kielitaidoilla.

En katsonut ohjelmaa ihan alusta, mutta ymmärsiko joku ylipäätänsä toisen osapuolen ajatusmailmaa? Varmaan jonkunverran, mutta kyllä parantamisen varaa olisi. Kuunnella saisi enemmän toista osapuolta. Keskustelu voi tuoda ymmärrystä. Ongelmana oli varmaan myös suuri määrä keskustelijoita. Päivi Storgård pystyi jossain vaiheessa saamaan vähän syvyyttä keskusteluun tuomalla esille tavallisen suomenruotsalaisen vaikeuksia, mutta harvoin annettin yhdelle henkilölle mahdollisuus esittää näkemyksensä kunnolla. Se kuuluu tähän studiokonseptiin.

Asiaakin tuli esille, esimerkiksi se miksi ruotsinkielseen sisäänpääsykokeeseen osallistumalla joskus pääsee vähemmillä pisteillä opiskelemaan Helsingin yliopistoon (siksi ettei ole muita edes osin ruotsinkielisiä opiskelumahdollisuuksia Suomessa sillä alalla, kun suomenkielellä pääsee opiskelemaan, usein paljon helpommin moneen muuhun yliopistoon sitä samaa ainetta) - ja muistutettiin jopa suomenruotsalaisten isänmaallisuudesta Åke Lindmanin Framom främsta linjen - Etulinjan edessä -filmin voimin. Keskustelu jatkuu.

Några tankar inför TV2:s Pakkoruotsi-ilta

 TV2 arrangerar ikväll ett diskussionsprogram med titeln Pakkoruotsi-ilta, ett illavarslande namn - "tvångssvenskekväll" - men jag tolkar det som att orsakerna till att alla bekantar sig med det andra inhemska språket i skolan ska diskuteras. Här några tankar:

- Frågan om andra inhemska i de finländska skolorna handlar inte bara om obligatorium contra frivillighet. I praktiken handlar den om obligatorium contra omöjlighet. Risken är överhängande att det blir omöjligt att läsa svenska frivilligt om det inte är obligatoriskt eftersom kommunerna ser en möjlighet att spara genom att inte erbjuda svenska alls.

- Grunden för obligatoriet är Finlands tvåspråkighet, fostran till grundläggande förståelse för den andra språkgruppen, inte chansen att eleven har konkret nytta av språket (som kunde motivera frivillighet). Samhörighetssvenska och -finska behövs om vi vill odla tanken "ett folk - två språk". Yhteenkuuluvuusruotsia ja -suomea. Näin haluaisin sen ilmaista.

- Med tanke på tjänstemännen: Lång svenska har i praktiken varit obligatoriskt för alla över 50-åringar som blivit tjänstemän (man har gått läroverk om man blivit tjänsteman och över 50 procent av årskullarna gick läroverk då grundksolan infördes på 70-talet).  De som gick läroverk läste alltså lång svenska. Nu läser under 10 procent lång svenska. Det är fler som läser tyska som A än som läser svenska.

- Det viktigaste ur svensk synvinkel med timfördelningsarbetsgruppens rapport är förslaget om ett obligatorum för kommunerna att erbjuda svenska som A-språk i finska skolor (alltså att alla ska ha rätt att läsa svenska frivilligt som A-språk om det i kommunen finns 10 elever som önskar det). I praktiken har de flesta finskspråkiga inte längre rätt att läsa frivillig A-svenska utan tvingas börja läsa svenska först på sjuan då det blir obligatoriskt.

- Problemet för kommunerna att erbjuda flera språk i skolan är att det kostar lite mer (och kräver mer planering), men det ska vara värt det. Finnarna borde få veta att alla finlandssvenska skolor erbjuder två A-språk och att i praktiken alla elever i svenska skolor läser finska som A-språk. (96 procent läser två A-språk, såväl A1 som A2, i svenska skolor). Det går alltså att förverkliga detta. (I Kimito erbjuds dessutom tyska, franska som B2- från åttan, även ryska i gymnasiet).

OCH TILL SIST ETT TACK TILL MAGMA. HOPPAS RAPPORTEN BLIR OMNÄMND OCH FAKTA UR DEN KOMMER FRAM IKVÄLL:
Uppdaterade just min Facebook-profil med följande:
 
Undervisningsrådet Erik Geber bidrar med FAKTA om varför alla i den finländska skolan läser andra inhemska språket, bakgrund, följder, argument. Sammanfattningen passar den som inte orkar med alla 60 sidor. / Toisen kotimaisen kielen opetuksen historiaa ja muutaa hyödyllistä tietopohjaa. Suomeksi 8 sivun yhteenveto.
http://www.magma.fi/magma-media/den-obligatoriska-svenskan

Konstruerade språk på CNN

CNN, Connecting the World, Languages, sände den 17 september en intervju med Arika Okrent som skrivit en intressant bok om konstruerade språk och folk som talar dem, inklusive esperanto, alltså. 

Här en länk till ljudet, själva TV-inslaget kanske blir tillgängligt också så småningom. 

http://www.ipernity.com/doc/113837/9112002/in/album/142463

Arika Okrent har tagit en närapå antropologisk inställning, men riktigt vill hon inte smälta in i sitt studieobjekt. Hon säger tex att han kan esperanto passivt. Det är ett val hon gjort, att hålla en viss distans till sitt studieobjekt. 

Karelbybråk, Stenbäck, andra inhemska och finlandssvenskarnas status

Det står nu klart att Karleby och resten av Mellersta Österbottens landskap fortsättningsvis ska få sina närings-, trafik- och miljötjänster inom ett område som har Vasa som huvudort. Centerns målsättning för indelningen i Österbotten då länen, miljöcentralerna, arbetskrafts- och näringscentralerna med mera indrogs i början av året kommer inte att förverkligas. Mellersta Österbotten kommer inte att överföras till  Närings-, trafik- och miljöcentralen som har Uleåborg som huvudort.

När detta blev klart - tack vare den konsekventa tolkning av grundlagens 122 § som jag återgett tidigare http://lingvulino.blogspot.com/2009/11/grundlagsutskottet-om-karlebyfragan.html
uttalade sig bland annat statsminister Mari Kiviniemi på ett sätt som visar att hon inte förstår den territoriella aspekten av Finlands tvåspråkighet. Det som i vissa kretsar kallas "pakkoruotsi", den obligatoriska undervisningen i svenska i finskspråkiga skolor i årskurserna 7-9, ifrågasattes nu på statsministernivå.

Min uppfattning är ändå att Mari Kiviniemi är positivt inställd till svenskan. Förklaringen till hennes uttalanden ser jag i att hon känner sig sårad å alla finskspråkigas vägnar för att, som hon ser det, Karlebygfrågan visar att deras svenskakunskaper inte duger. Dessutom tror jag det sårat henne personligen att hon stämplats som svenskfientlig. Hennes svenska är mycket god och jag är övertygad om hennes uttalanden inte beror på illvilja utan på genuint bristande förståelse, brist på kunskap om svenskans betingelser i Finland, något som alltså borde gå att göra något åt.

Hufvudstadsbladet publicerade söndagen den 12 september 2010 en intervju med Pär Stenbäck, f.d. SFP-ordförande med lång erfarenhet av regeringsarbete och internationella uppdrag, bl.a. inom Röda Korset. Stenbäck har även varit ordförande för Svenska kulturfonden. Hans boken Vision och verklighet: Handbok i överlevnad för Svenskfinland publicerades på Söderströms 2003 och hans engagemang för finlandssvenskheten fortsätter oförtrutet.

INTERVJU: "Vi behöver ingen språkstrid"

Även om han sett mycket är han betryckt då han sammanfattar sina känslor efter Karlebybråket.
– Man kan inte bortse ifrån att det uppstått någonting som kan uppfattas som början till en ny språkstrid. Samtidigt som den måste avvärjas kan vi inte kringgå ordvalet av ledande politiker. Det är en realitet vi måste leva med.

Stenbäck refererar även till Suomen Kuvalehtis pärmbild med texten ”Finlandssvenskarna har för stor makt” och associerar till 1930-talets Tyskland där judarna stämplades med samma uttryck. (Jag har inte första sidan framför mig men ungefär så här i original "Ruotsinkielisillä on Suomessa liikaa valtaa ja 9 muutaa väitettä suomenruotsalaisista", det där sista "och 9 andra påståenden om finlandssvenskarna" säger en hel del, alltså att artiklen behandlar sådant som sägs, men inte nödvändighetvis stämmer.).

Jag kommenterade så här på hbl.fi:

Informativt i Suomen Kuvalehti

Läste äntligen "10 väitettä ruotsin kielen asemasta" igår, helt saklig visade sig artikeln i Suomen Kuvalehti nr. 34 vara, riktigt balanserat skrivet och massor av fakta. Bra att SK tar fram svenskan tycker jag så efterlyser lite balans i vår svenskspråkiga debatt. På nätet finns behandlingen av det i intervjun omnämnda påståendet så att alla kan läsa själva: http://suomenkuvalehti.fi/jutut/kotimaa/onko-ruotsinkielisilla-suomessa-liikaa-valtaa

Stenbäcks associationer gällande själva påståendet är naturligtvis helt korrekta. Hans uttalande har dock övertolkats så att finlandssvenskarna riskerar deporteringar och gaskamrar – eller så är det jag som övertolkar tolkningarna. I vilket fall som helst gav artikeln upphov till en livlig debatt på hbl.fi. Jag bidrog med ytterligare några inlägg. Varje kommentar har maximalt 550 tecken, så trots att det här bllogginlägget är (förhoppningsvis inte för) avskräckande långt är de, var för sig, föredömligt korta.

Övertolkningar som språkhat
Flera undrar varför förslag om frivillig svenska övertolkas som svenskhat. Jag tror att det har att göra med begreppet pakkoruotsi, som ju i sig är fientligt, och hela den tradition av svepande anklagelser som det anknyter till. En väldigt passionerad grupp propagerar mot obligatoriet att läsa svenska. Samma personer sprider, enligt min erfarenhet, ofta uppfattningen att finlandssvenskarna representerar ett repressivt svenskt välde med särskilda privilegier. Det är väldigt sårande. Det är svårt att få till stånd en saklig diskussion.

Dessutom bidrog jag med tre inlägg för det obligatoriska andra inhemska i Finlands grundskolor.

Varför andra inhemska för alla

Det är viktigt att alla får så mycket undervisning i det andra inhemska att det finns förutsättningar för en grundläggande förståelse för den andra språkgruppen. För finskspråkiga kan det innebära att framtida livsval, till exempel giftermål med en svenskspråkig, inte leder till utanförskap vid familjemiddagarna alternativt förfinskning av den normalt svenska språkmiljön. Grunden för obligatoriet är alltså nationens sammanhållning.

Det andra inhemska har traditonellt varit obligatoriskt - för den majoritet som gick i läroverk, för alla blev det obligatoriskt i folkskolan inför grundskolans införande. Ifall den nationella samhörigheten inte anses vara ett tillräckligt argument, hur viktigt är det då att alla de högre utbildade har kunskaper i svenska och på vilken nivå?
Grundskolan erbjuder alla gymnasiebehörighet. Kan ett eventuellt slopande av obligatoriet i grundskolan genomföras med ett bibehållande av kravet i gymnasium, yrkesskola och universitet?

För att tillfredställande tillgodose det offentligas och affärslivets behov av svenska behöver en större del av de finskspråkiga erbjudas möjligheten att läsa frivillig A-svenska, vilket endast någon procent gör idag. Den obligatoriska B-svenskan omfattar endast 2 h/vecka i tre år. Den mest akuta risken med ett slopande av obligatoriet är att det i praktiken blir omöjligt att välja svenska frivilligt p.g.a. krav på stora elevgrupper eller byte av skola, brist på svensklärare o.dyl., vilket är läget redan i dag för A-svenskans del.

I anonyma, öppna nätdebatter med finlandssvenskarnas framtid som tema kommer förr eller senare jämförelser med invandrargrupper in. Argument av typen: Ryssarna i Finland har ju inte samma rättigheter som ni, så då borde ni inte heller ha det.

En statsbärande, historisk och territoriell minoritet

Finlandssvenskarna och Finlands urfolk samerna, som bör åtnjuta ett starkt skydd särskilt i sina traditionella områden, är inte utlänningar, invandrare eller "nyfinländare". Finlandssvenskarna utgör en statsbärande, historisk och territoriell minoritet. Finland har även internationellt förbundit sig att inte försämra svenskans ställning. Finland har formats på svenska och finska. Folk längs Finlands kust har talat former av svenska sedan urminnes tider. Jmf. tornedalsfinnarna, likaså historiska och territoriella, dock ej statsbärande.

Ekenäs BB-frågan till HFD

Högsta förvaltningsdomstolen
PB 180/Unionsgatan 16
00131 Helsingfors

Ändringssökande:
Juha Janhunen, hemkommun: Helsingfors
asiemajeure()yahoo.com

Helsingfors förvaltningsdomstols beslut 10/045712

Det beslut som överklagandet gäller: § 245 Rättelseyrkanden som inlämnats på grund av styrelsens beslut 12.10.2009 om förlossningsverksamheten på Västra Nylands sjukhus samt ny behandling av ärendet som gäller förlossningsverksamheten på Västra Nylands sjukhus av den 7.12.2009 i Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts (HNS) styrelse. Enligt Helsingfors förvaltningsdomstol är beslutet lagligt varför förvaltningsdomstolens beslut överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

Ändring söks angående beslutet att lägga ned förlossningsverksamheten på Västra Nylands sjukhus fr.o.m. 1.6.2010 och det sätt på vilket rättelseyrkandena behandlats.

De ändringar som yrkas: HNS styrelse har förfarit lagstridigt då beslutet om nedläggning av förlossningsverksamheten vid Västra Nylands sjukhus fattats och beslutet bör därför upphävas. HNS bör återupprätta enheten Ekenäs BB på ett sådant sätt att det olagliga beslutets effekter reverseras i så hög grad som möjligt.

Jag ber HFD att behandla frågan på de grunder som jag framfört till förvaltninsdomstolen. Domstolen har underlåtit att göra en rättslig bedömning av lagligheten i beslutet utgående från grundlagens 122§ krav på förenliga områden i ljuset av grundlagsutskottets tolkning om grundrättigheternas företräde och utgående från europeiska språkstagans och ramkonventonens krav på respekt för minoritetens geografiska område och hänsyn till den svenskspråkiga befolkningens behov och önskemål. De berörda kommunernas och sjukvårdsområdets beslut att motsätta sig nedläggningen bör tillmätas betydelse för tolkningen av hur den kommunala självbestämmanderätten förverkligas i detta fall. Minoritetsspråksnämndens utlåtanden bör tillmätas den tyngd som nämndens uppgift förutsätter. Nämnden besitter sakkunskap i språkfrågan som beredande tjänstemän borde respektera.

Domstolen har utan en självsändig rättslig bedömning valt att upprepa vissa delar av Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikts styrelses utlåtande i sitt beslut. Domstolen tillskriver således relevans till möjligheten att välja Borgå BB med heltäckande service på svenska. Att övriga förlossninsenheter inte erbjuder heltäckande service, dvs lagenlig språklig förlossningsvård, är ett erkänt faktum av HNS och därmed också känt för domstolen. Ändå tillmäter domstolen även relevans till att de som föder i HUCS får svensk service i lika grad som majoriteten av HNS svenskspråkiga och att Lojo satsar på språkutbildning. Det faktum att majoriteten inte får lagenlig service kan inte lagliggöra att de som hittills fått lagenlig språklig vård förlorar den. Språkkurser eller en utfästelse om att service på svenska utvecklas - dessutom helt utan konkretion t.ex. i höjda budgetanslag - kan inte lagliggöra en verklig och känd försämring av den svenska vården. Även om man utgår från att försämringen genomförs i god tro - vilket inte borde vara fallet då bl.a. HNS eget språkliga expertorgan uttalat sig klart om försämringen - är den inte laglig. HNS är skyldigt att påbevisa att en språklig försämring ej sker, inte bara påstå att den svenska vården utvecklas.

Enligt HNS förvaltningsstadga hör det till nämnden för sjukvårdsdistriktet att bereda ärenden som berör det egna området. I detta fall har berdningen av ärendet skötts centralt.

Det har framkommit att styrelsen fått rättelseyrkandena per post inför behandlingen av dem. Min argumentation om tjänstefel och brott mot god förvaltningssed genom lagstridig beredning av rättelseyrkandena gäller trots detta faktum. Styrelsen har genom berdningstextens formulering uppenbart avsiktligt missletts att rättelseyrkandena inte tillför något nytt i sak alternativt har beredningen oavsiktligt genom försummelse underlåtit att redovisa och bemöta nya fakta, ändamålsenlighets- och laglighetsargument som framkommit i yrkandena. Domstolen framför inga grunder för varför den anser det vara lagligt att inte behandla rättelseyrkandena fastän domstolen framför att de inte behövde behandlas då formellt ett nytt beslut fattades som beaktade yrkandena som framförts om själva beslutsproceduren. Övriga yrkanden eftersom de bara berörde beslutet i sak behövde alltså inte beaktas enligt domstolen. Detta kan inte vara en juridiskt korrekt tolkning. Samtidigt har domstolen lämnat nya besvär obeaktade på basen av att beslutet egentligen inte ändrats, vilket är felaktigt eftersom beslutet innehåller förändringar, om ock i praktiken obetydliga, även i sak.

Helsingfors den 1 juli 2010


Juha Janhunen

Intohimoa ja perhe-elämää esperantoksi

Ylen Aamu-TV haastatteli 30.6.2010 kaksi esperanton harrastajaa: Salla Lappalainen, uutuudesta innostunut ja Kalle Kniivilä, vanha konkari, kertovat intohimosta esperantoa kohtaan ja siitä, miten perhe-elämä esperantoksi sujuu. Kalle on naimisissa ruotsalaisen kanssa. He puhvuat keskenään esperantoa ja äidinkieltään, suomea ja ruotsia lastensa kanssa.

Katso artikkeli ja video Ylen sivulta:
Esperanto on kuin salaseura

Om vår Ragnhild som blev ängel

Detta meddelande har jag mejlat till många som jag mött under de senaste åren. En del har träffat vår andra dötter Ragnhild, född den 17 februari i år. Endel känner kanske inte ens till att hon kom till världen. Andra visste om henne, men hann aldrig träffa henne.

Bilden är från dopet den 10 april 2010. 

Vi besökte Ekenäs den 31 maj. Vi satt på en restaurang. Ca kl 14 hade pizzorna just kommit, men de blev aldrig uppätna. En servitris körde Ragnhild till sjukhuset i Olles armar. Jag och Sigrid var en stund senare på plats. Återupplivningen gav inte något resultat. Ragnhild konstaterads död. Obduktionen visar inga makroskopiskt (med blotta ögat) synliga tecken på skador eller sjukdomar som kunde ha förorsakat dödsfallet. Prover har tagits för vidare undersökningar, men allt tyder på att diagnosen blir "plötslig spädbarnsdöd". Ragnhild hade somnat och i något skede hade hon slutat andas.

Jag har inte krafter eller möjlighet att ringa alla som absolut borde få veta. Och jag tänker som Olle, det är bäst att berätta öppet.

Olle skrev redan samma kväll till många:

"Vår familj har idag 31 maj 2010 drabbats av en
obeskrivlig katastrof. Vår lilla dotter Ragnhild
3 1/2 månader avled strax efter middagstid i
Ekenäs på sin mors mage i vad som ser ut att vara
s.k. plötslig spädbarnsdöd. Hon var bara
plötsligt livlös. Jag höll henne i mina armar och
försökte ge konstgjord andning i rallykörningen
till sjukhuset, inget stod att göra, när läkarna
kom in rummet och sa hur det var föll jag
gråtande på golvet. Vi fick henne vackert
inlindad i en vacker duk med en ros insatt, en
liten minnesstund hölls på kapellet. Hon var
kall. Jag höll henne i mina armar och smekte och
strök mina tårar i hennes ansike. Jag har aldrig
sett något så vackert och kärt. Jag är och Anna
är helt förkrossade.

mvh / Olle Sjöstrand

Vi har fått mycket stöd och vi vill tacka alla som kommit ihåg oss. Vi finns och lever i smärtan och hoppas att ni vågar kontakta oss också i fortsättningen om såväl djupa som mer vardagliga ting. Storasyster Sigrid, snart ett och ett halvt år, sprider glädje i vår vardag.

I Annonsbladet för Kimitobygden idag finns dödsannonsen med inbjudan som förmedlas även så här:

Alla som känner familjen är välkomna att närvara vid jordfästningen i Kimito kyrka lördagen den 19.6.2010 kl 11. Minnesstund i församlingshemmet.

Anna Ritamäki-Sjöstrand

Avsked vid BB

Nu på måndag den sista maj kl. 12, Ekenäs BB:s sista dag, kommer en del av oss som sörjer att samlas vid sjukhuset. Den som vill är välkommen med. Blommor kan avlämnas, ljus tändas och tack framföras.

Förkastande BB-besvär utan egna motiveringar

Så här TÖNTIGT har förvaltningsdomstolen "behandlat" språkfrågan i beslutet med anledning av besvären mot Ekenäs BB-nedläggningsbeslutet. Beslutet kom idag, den 25 maj 2010.

Stadgandena i Europarådets språkstadga nämns inte alls explicit i beslutet (dock kort i sammanfattningen av Janhunens besvär i referatdelen i början) och inget som helst juridiskt resonemang förs, inte något som jag begriper i alla fall. Alla resonemang som de ändringssökande framfört ignoreras. HNS utlåtande citeras nästan ordagrant som grund för beslutet.

Citat:

4.6. Yrkanden angående annan lagstridighet hos beslutet

I besvärsskrfterna har man ansett att det överklagade beslutet försämar den svenskspråkiga befolkningens ställning i Västa Nylands sjukårdsområde. I besvären har ansetts strida beslutet til denna del mot Finlands grundlag, språklagen, lagen om patientens ställning och rättigheter, lagen om likabehandling samt mot de internationella bestämmelserna om språkiga minoriteter.

Enligt 17 § 2 mom. i Finlands grundlag skall vars och ens rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska, samt att fà expeditioner på detta språk tryggas genom lag. Det allmänna skall tilgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samälleliga behov enligt lika gruder. Enligt 22 § i grundlagen skall det allmänna se till att de grundläggande fri- och rättigheterna och de mänskliga rättigheterna tilgodoses. Enligt 122 § i grundlagen skall, när förvaltningen organiseras, en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tilgodoses enligt lika grunder.

Enligt 3 § 3 mom. i lagen om patientens ställning och rättigheter skall patientens modersmål och individuella behov samt den kultur som han företräder i mån av möjlighet beaktas i vården och bemötandet. Enligt 4 mom. finns bestämelser om kommunernas och samommunernas skyldighet att tilhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster på finska och svenska i folkhälsolagen och i lagen om specialiserad sjukvård (6.6.2003/429).

Enligt 35 § 2 mom. i språkagen skall, när förvaltningen organiseras, en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finskspråkiga och den svenskspråkiga befolknngens möjligheter att erhålla tjänster på det egna språket tilgodoses enligt lika grunder.

Enligt 33 a § 2 mom. i lagen om specialiserad sjukvård skall sjukvård i samkommunen för ett sjukvårdsdistrikt som omfattar kommuner med olika språk och tvåspråkiga kommuner tilhandahållas på samommunens båda språk så att patienten blir betjänad på de språk han eller hon väljer, antingen finska eller svenska.

Enligt 4 § 1 mom. i lagen om likabehandling skall myndigheterna i all sin verksamhet målmedvetet och systematiskt främja likabehandling samt etablera sådan förvaltningssed och sådana verksamhetssätt som säkerställer att likabehandling främjas när ärenden bereds och beslut fattas. Myndigheterna skall särskilt ändra de omständigheter som förhindrar uppnående av likabehandling.

Ovan nämda stadganden om språk förpliktar samommunen som en myndighet. Vid bedömning av ärendet ska man beaka att det är fråga om ett beslut som är taget av samommunen och genom vilket en enskild avdelning på Västra Nylands sjukus har lagts ned. Efter nedläggnngen har de svenskspråkiga patienterna möjlighet att använda förlossningstjänsterna på Lojo sjukus eller söka sig fritt til någon annan förlossningsenhet i samkommunen. Det framgår av styelsens gemensamma utlåtande att de föderskor som söker sig til Borgå sjukus får fullständig service på sitt eget modersmåL. De föderskor som söker sig til HUCS sjukus får likvärdig service på svenska som merparen av alla svenskspråkiga föderskor inom HNS område. Vidare har nämden för Lojo sjukvårdsområde konstaterat i sitt utlåtande att nämnden satsar på utbildning i svenska och fäster i utvecklingen av sin verksamhet speciell uppmärksamhet vid att specialsjukvård erbjuds på de båda officiella språken. Styelsen har vidare beslutat den 7 december 2009 att stärka förverkligande av de språkliga rättigheterna i Västnyland och hela HNS område i enlighet med målen i samkommunens språkprogram.

I beslutsfattandet som gäller nedläggningen av förlossningsavdelningen har man, på det sätt som nämnts ovan, beaktat bestämmelserna i lagen om likabehandling.

Beslutet strider inte mot Finlands grundlag, lagen om patientens ställning och rättigheter, språklagen, lagen om specialiserad sjukvård eller mot de internationella bestämmelserna om språkliga minoriteter.

4. 7. Sammandrag

På ovanämda grunder anser förvaltningsdomstolen att samkommunens styrelse inte har överskridit sina befogenheter, att beslutet inte har tillkommit i felakig ordning och att det inte heller annars är lagstridigt. Kommunalbesvär kan inte anföras på ändamålsenlighetsgrund.

BB-frågan visar svenskans framtid

Insändare i dagens, 25 maj 2010, Hufvudstadsbladet:

BB-frågan visar svenskans framtid

Domstolsbeslutet om lagligheten i nedläggningen av Ekenäs BB kommer idag, en ynka vecka före nedläggningsdatum. Största delen av personalen har hållit ut och föderskor tas ännu emot, men det är mer än en förlossningsavdelnings framtid som avgörs idag.

BB-frågan - och likväl Ekåsen-frågan som jag tyvärr vet allt för litet om - handlar om svenskans framtid: Finns det inom Finlands rättssystem ett territoriellt skydd för den finlandssvenska minoriteten? Eller har vi helt förlorat det territoriella benet i konstruktionen av det tvåspråkiga Finland?

Finland är inte ett reellt tvåspråkigt land om vi inte längre har myndigheter med svenska som förvaltningsspråk - och om det visar sig att rättssystemet inte ger något skydd för att så skall förbli. Det krävs starkt svenska offentliga organisationer med självbestämmanderätt. Raseborgs stad och Västra Nylands sjukvårdsområde bör ha sådan självbestämmanderätt.

Sjukvårdsdistriktets respektlösa agerande som dessutom ignorerar även de organisationer, inklusive Folktinget, som representerar Finlands svenskspråkiga befolkning i kombination med förvaltningsdomstolens beslut om att avfärda kraven på verkställighetsförbud ger en stark antydan om att finlandssvenskarna inte har någon rätt till reellt inflytande över sina egna ärenden.

När jag skriver detta finns ännu hopp om att förvaltningsdomstolen tagit sin uppgift på allvar, men konstateras nedläggningen laglig är förlusten enorm.

Anna Ritamäki-Sjöstrand
Kimito

HFD förbjöd inte verkställigheten - KHO ei antanut toimeenpanokieltoa

En del av besvärsställarna i Ekenäs överklagade förvaltningsdomstolens avslag gällande verkställighetsförbud i BB-frågan och Högsta förvaltningsdomstolens beslut gavs den 12 maj 2010:

Besvären avslås.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens beslut

Förvaltningsdomstolen har med stöd av det lagrum och på de grunder som anförs i förvaltningsdomstolens beslut kunnat avslå ansökan om att verkställigheten av samkommunens styrelses beslut ska förbjudas.

Med beaktande av att förvaltningsdomstolen som "Motivering" angivit endast "I ärendet har inte framkommit skäl att förbjuda beslutets verkställighet" så måste man ju konstatera att HFD haft förmågan att använda lite fler ord på att inte motivera sitt beslut. Å andra sidan hade HFD, i motsats till första instans, bemödat sig om att skriva ett kort referat av de ändringssökandes yrkanden.

Man undrar ju varför vi har ett domstolsväsende som uppenbarligen inte behöver motivera sina beslut och ändå bara godkänner besvär i sådana fall där miljöcentralen eller museiverket stöder besväret (fascinerande att parkeringsgrottan under torget i Åbo inte får byggas enligt Åbo förvaltningsdomstols beslut) - eller där val till ett organ inte följt köns- eller partifördelningen eller något annat som inte berör särskilt många (och då kommer i allmänhet beslutet från domstolen först efter att själva frågan inte längre är aktuellt, t.ex. först efter följande kommunalval då organen ändå ska väljas om).

HFD skickade det här beslutet till ändringssökandena till svenska, fast två av dem skrivit sitt gemensamma besvär på finska. Det brukar förstås vara tvärtom, att det är svårt att få sitt ärende behandlat på svenska eller att man annars förlorar på att använda svenska (t.ex. att behandlingen försenas p.g.a. detta). Helsingfors förvaltningsdomstol skickade ut sitt avslag per mejl på finska till dem som besvärat sig på finska, men per post enligt besvärets språk. På den finska texten stod det "käännös", alltså översättning, fast man kan anta att den finska texten reellt var original (att ärendet i praktiken behandlats på finska, alltså att domarna pratat finska med varandra då de diskuterat ärendet, om de nu alls bemödat sig att prata om det, förstås, och vi får väl inte veta sådana detaljer). Var det p.g.a. att de flesta besvären var på svenska som processpråket tydligen var svenska, eller vilken regel följde domstolen?

Om någon känner till var man hittar mer detaljer om processreglerna i förvaltningsdomstolarna och om reglerna för valet av processpråk i största allmänhet, så vore jag tacksam för den informationen. Domstolarna verkar inte vara riktigt konsekventa. T.ex. avgjorde endast en domare verkställighetsfrågan angående Kimitoöns skolbesvär i Åbo förvaltningsdomstol medan Helsingfors anlitade tre domare, inklusive föredraganden som alltså i Helsingfors även var med och beslutade. Nu ska det bli intressant att se om det är samma domare som fattar beslut i själva sakfrågan. Har domstolarna interna arbetsordningar och är dessa offentliga?

Ei toimeenpanokieltoa

Korkein hallinto-oikeus antoi päätöksensä toimenpidekieltoasiassa 12 maj 2010. Osa muutoksenhakijoista Tammisaaren synnytysosasto-asiassa olivat vieneet toimenpidekieltoasian KHO:hon. KHO kumosi valitukset ja vetosi samoihin syihin kuin hallinto-oikeus, eli ei motivoinut päätöstään ollenkaan.

Myös suomenkielisen valituksen jättäneet saivat päätöksen ruotsiksi, vaikka hallinto-oikeuden päätäs tuli sillä kielellä millä valitus oli kirjoitettu. Mistä saisi tietoja käytännön säännöistä kielen vallinnasta oikeuskäsittelyssä? Eikö kyseessä ole kielilain vastainen päätöksen antaminen? Kielilakia yleensä rikotaan ruotsinkielisten suhteen, mutta suomenkielen käyttöäkin voidaan siis joskus laiminlyödä.

"Ei aihetta täytäntöönpanon kieltämiseen"

Näin Helsingin hallinto-oikeus 1.4.2010 Tammisaaren synnytysosaston lakkauttamista koskevassa asiassa:

HALINTO-OIKEUDEN RATKAISU
Hallinto-oikeus hylkää päätöksen täytäntöönpanon kieltämistä koskevat vaatimukset.

Perustelut
Asiassa ei ole ilmennyt aihetta päätöksen täytäntöönpanon kieltämiseen.
Hallnto-oikeus antaa päätöksen valitusasiassa erikseen myöhemmin.

Sovelletut oikeusohjeet
Kuntalak 98 §

Onko joku sitä mieltä, että oikeus on hyvin perustellut päätöksensä, vaikkapa erityisen tarkasti huomioinut valituksissa esitetyt perustelut täytöönpanon kieltämiselle? Nauru takertuu kurkkuun. (Voiko sanoa näin suomeksi? Korjatkaa kielivirheitäni kun siihen on aihetta!)

"Inte framkommit skäl att förbjuda beslutets verkställighet"

Skrev just denna kommentar under Radio Vega Västnylands notis Förvaltningsdomstol: Ingen orsak avbryta stängning av BB i Ekenäs

Det är fascinerande, egentligen chockerande hur en domstol kan komma fram till följande

"Avgörande: Förvaltningsdomstolen förkastar yrkandena angående verkställighetsförbud
Motivering: I ärendet har inte framkommit skäl att förbjuda beslutets verkställighet"

med beaktande av att domstolen tolkar kommunallagens följande stadgande:

"98 § Besluts verkställbarhet
Ett beslut kan verkställas innan det har vunnit laga kraft. Ett beslut får dock inte börja verkställas, om rättelseyrkande eller ändringssökande skulle bli meningslöst genom verkställigheten eller om det organ som behandlar rättelseyrkanden eller besvärsmyndigheten förbjuder verkställigheten."

Om inte detta, då (sam)kommunen så uppenbart själv gått in för att verkställa med oåterkallelig verkan, är en sådan situation där det finns skäl att utfärda verkställighetsförbud, så varför har man då denna paragraf över huvud taget? Kan det alls finnas fall där sådana skäl finns? Har alla förvaltningsdomstolar i landet samma praxis, eller har någon av dem utfärdat förbud i något ärende?

Kunde ni be rättslärda kommentera? Och en annan fråga många av oss undrar över: När kan vi förvänta oss beslut i sak? Enligt Helsingfors förvaltningsdomstols verksamhetsberättelse 2008 var medelbehandlingstiden lite under 10 månader, men olika typer av ärenden tar olika lång tid att behandla.

Anna Ritamäki-S

Så långt som Radio Vega-kommentar. Tillägg för bloggen:

Det länge efterlängtade beslutet om verkställighetsförbud kom alltså, torsdagen den 1 april 2010. Men det var negativt, vilket säkert HNS-ledningen kunde förlita sig på, så säker som den var på sin sak. Det verkar finnas en tyst överenskommelse om att förvaltningsdomstolar inte blandar sig i frågor som har någon betydelse (de enda undantagen verkar vara när miljö- eller museimyndigheterna överklagar).

Man börjar ju undra om möjligheten till verkställighetsförbud finns till bara för att lura befolkningen att tro att besvär har någon betydelse. Det samma gäller hela systemet med kommunalbesvär över huvud taget.

Det är de facto bara den första meningen i verkställbarhetsparagrafen som har någon betydelse, alltså "Ett beslut kan verkställas innan det har vunnit laga kraft." Resten av paragrafen är död. Och förvaltningsdomstolens beslut i sak har ändå ingen praktisk betydelse utan är bara en teoretisk exercis som finns till för att man ska kunna påstå att det finns en laglighetskontroll.

Kommunalbesvärsmöjligheten utgör ett skenrättsmedel, inte ett reellt rättsmedel. Eller, har jag fel? Har besvär någonsin någon praktisk betydelse, annat än att människor sätter ner en massa energi på att framföra goda juridska skäl till att beslut är lagstridiga och en massa tid på att hoppas på att domstolen ska tolka lagen såsom en vanlig människa förstår den och på att det ska ha någon praktisk betydelse, för att ändå alltid bli besvikna?

Kunde någon svara? Vad är det för idé att ha domare som jobbar på förvaltningsdomstolarna om domarna ändå bara stöder den starkare partern (och inte ens bryr sig om att framföra en juridisk argumentation till stöd för sitt beslut)?

Frapperande exempel på vad man på goda grunder kan uppfatta som rättsvidriga beslut är det enhälliga godkännandet i Högsta förvaltningsdomstolen av statsrådets beslut att överföra en betydande del av Sibbo till Helsingfors stad och Helsingfors förvaltningsdomstols beslut om obetydliga ersättningar till Sibbo för detta. Förvånande var i och för sig att domstolen alls ansåg att Helsingfors skulle betala något för sitt roffande ...

Jag har antagligen varit alltför naiv då jag trott att grundlagens språkstadganden, särskilt nu efter grunlagsutskottets tolkning i Karlebyfrågan, kan ha någon praktiskt betydelse för förlossningsvården i Västra Nyland. Domarna på förvaltningsdomstolen skrattar säkert gott åt alla som bemödar sig att skriva besvär och ge dem jobb, då de mycket väl vet att det ändå inte har någon betydelse vad de kommer fram till. Det nuvarande Ekenäs BB är nedlagt fr.o.m. den 1 juni t.o.m. om de, mot min nu - på goda grunder - väldigt pessimistiska förmodan, ändå skulle komma fram till att beslutet var olagligt.

Bångstyrigt HNS - Jääräpäinen HUS

Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt har idag återigen visat sin bångstyrighet i Ekenäs BB-frågan. När styrelsen idag den 8 mars behandlade givandet av utlåtande till förvaltningsdomstolen med anledning av de besvär som inlämnats beslutade styrelsen fortsätta verkställigheten så att BB dras in den 31 maj i år. Beslutet har alltså inte vunnit laga kraft, men ändå tänker HNS verkställa. Lyckligtvis finns det fortfarande en vettig minoritet i HNS-styrelsen som godkände föredragningen med rösterna 9-7.

Helsingin ja Uudenmaan sairaanhoitopiiri toteuttaa jääräpäisesti tammisaaren synnytysosaston lakkauttamista.

Uusittu esperanton etäkurssi

Nyt voit aloittaa esperanton opiskelun etäkurssina Kansanvalistusseuran Etäopistossa. Kurssi on uusittu syksyllä 2009. Tarkemmat tiedot kurssista löydät täältä: http://www.etaopisto.fi/kielet/esperanto.htm

Oppikirja (sisältyy kurssin hintaan):
Stano Marãek: ESPERANTO MUTKATTOMASTI
(Ihan uusi kirja, suomeksi toimittanut Tuomo Grundström)

Etäkurssin uutena opettajana toimii Sylvia Hämäläinen.