HFD förbjöd inte verkställigheten - KHO ei antanut toimeenpanokieltoa

En del av besvärsställarna i Ekenäs överklagade förvaltningsdomstolens avslag gällande verkställighetsförbud i BB-frågan och Högsta förvaltningsdomstolens beslut gavs den 12 maj 2010:

Besvären avslås.

Skäl till högsta förvaltningsdomstolens beslut

Förvaltningsdomstolen har med stöd av det lagrum och på de grunder som anförs i förvaltningsdomstolens beslut kunnat avslå ansökan om att verkställigheten av samkommunens styrelses beslut ska förbjudas.

Med beaktande av att förvaltningsdomstolen som "Motivering" angivit endast "I ärendet har inte framkommit skäl att förbjuda beslutets verkställighet" så måste man ju konstatera att HFD haft förmågan att använda lite fler ord på att inte motivera sitt beslut. Å andra sidan hade HFD, i motsats till första instans, bemödat sig om att skriva ett kort referat av de ändringssökandes yrkanden.

Man undrar ju varför vi har ett domstolsväsende som uppenbarligen inte behöver motivera sina beslut och ändå bara godkänner besvär i sådana fall där miljöcentralen eller museiverket stöder besväret (fascinerande att parkeringsgrottan under torget i Åbo inte får byggas enligt Åbo förvaltningsdomstols beslut) - eller där val till ett organ inte följt köns- eller partifördelningen eller något annat som inte berör särskilt många (och då kommer i allmänhet beslutet från domstolen först efter att själva frågan inte längre är aktuellt, t.ex. först efter följande kommunalval då organen ändå ska väljas om).

HFD skickade det här beslutet till ändringssökandena till svenska, fast två av dem skrivit sitt gemensamma besvär på finska. Det brukar förstås vara tvärtom, att det är svårt att få sitt ärende behandlat på svenska eller att man annars förlorar på att använda svenska (t.ex. att behandlingen försenas p.g.a. detta). Helsingfors förvaltningsdomstol skickade ut sitt avslag per mejl på finska till dem som besvärat sig på finska, men per post enligt besvärets språk. På den finska texten stod det "käännös", alltså översättning, fast man kan anta att den finska texten reellt var original (att ärendet i praktiken behandlats på finska, alltså att domarna pratat finska med varandra då de diskuterat ärendet, om de nu alls bemödat sig att prata om det, förstås, och vi får väl inte veta sådana detaljer). Var det p.g.a. att de flesta besvären var på svenska som processpråket tydligen var svenska, eller vilken regel följde domstolen?

Om någon känner till var man hittar mer detaljer om processreglerna i förvaltningsdomstolarna och om reglerna för valet av processpråk i största allmänhet, så vore jag tacksam för den informationen. Domstolarna verkar inte vara riktigt konsekventa. T.ex. avgjorde endast en domare verkställighetsfrågan angående Kimitoöns skolbesvär i Åbo förvaltningsdomstol medan Helsingfors anlitade tre domare, inklusive föredraganden som alltså i Helsingfors även var med och beslutade. Nu ska det bli intressant att se om det är samma domare som fattar beslut i själva sakfrågan. Har domstolarna interna arbetsordningar och är dessa offentliga?

Ei toimeenpanokieltoa

Korkein hallinto-oikeus antoi päätöksensä toimenpidekieltoasiassa 12 maj 2010. Osa muutoksenhakijoista Tammisaaren synnytysosasto-asiassa olivat vieneet toimenpidekieltoasian KHO:hon. KHO kumosi valitukset ja vetosi samoihin syihin kuin hallinto-oikeus, eli ei motivoinut päätöstään ollenkaan.

Myös suomenkielisen valituksen jättäneet saivat päätöksen ruotsiksi, vaikka hallinto-oikeuden päätäs tuli sillä kielellä millä valitus oli kirjoitettu. Mistä saisi tietoja käytännön säännöistä kielen vallinnasta oikeuskäsittelyssä? Eikö kyseessä ole kielilain vastainen päätöksen antaminen? Kielilakia yleensä rikotaan ruotsinkielisten suhteen, mutta suomenkielen käyttöäkin voidaan siis joskus laiminlyödä.

"Inte framkommit skäl att förbjuda beslutets verkställighet"

Skrev just denna kommentar under Radio Vega Västnylands notis Förvaltningsdomstol: Ingen orsak avbryta stängning av BB i Ekenäs

Det är fascinerande, egentligen chockerande hur en domstol kan komma fram till följande

"Avgörande: Förvaltningsdomstolen förkastar yrkandena angående verkställighetsförbud
Motivering: I ärendet har inte framkommit skäl att förbjuda beslutets verkställighet"

med beaktande av att domstolen tolkar kommunallagens följande stadgande:

"98 § Besluts verkställbarhet
Ett beslut kan verkställas innan det har vunnit laga kraft. Ett beslut får dock inte börja verkställas, om rättelseyrkande eller ändringssökande skulle bli meningslöst genom verkställigheten eller om det organ som behandlar rättelseyrkanden eller besvärsmyndigheten förbjuder verkställigheten."

Om inte detta, då (sam)kommunen så uppenbart själv gått in för att verkställa med oåterkallelig verkan, är en sådan situation där det finns skäl att utfärda verkställighetsförbud, så varför har man då denna paragraf över huvud taget? Kan det alls finnas fall där sådana skäl finns? Har alla förvaltningsdomstolar i landet samma praxis, eller har någon av dem utfärdat förbud i något ärende?

Kunde ni be rättslärda kommentera? Och en annan fråga många av oss undrar över: När kan vi förvänta oss beslut i sak? Enligt Helsingfors förvaltningsdomstols verksamhetsberättelse 2008 var medelbehandlingstiden lite under 10 månader, men olika typer av ärenden tar olika lång tid att behandla.

Anna Ritamäki-S

Så långt som Radio Vega-kommentar. Tillägg för bloggen:

Det länge efterlängtade beslutet om verkställighetsförbud kom alltså, torsdagen den 1 april 2010. Men det var negativt, vilket säkert HNS-ledningen kunde förlita sig på, så säker som den var på sin sak. Det verkar finnas en tyst överenskommelse om att förvaltningsdomstolar inte blandar sig i frågor som har någon betydelse (de enda undantagen verkar vara när miljö- eller museimyndigheterna överklagar).

Man börjar ju undra om möjligheten till verkställighetsförbud finns till bara för att lura befolkningen att tro att besvär har någon betydelse. Det samma gäller hela systemet med kommunalbesvär över huvud taget.

Det är de facto bara den första meningen i verkställbarhetsparagrafen som har någon betydelse, alltså "Ett beslut kan verkställas innan det har vunnit laga kraft." Resten av paragrafen är död. Och förvaltningsdomstolens beslut i sak har ändå ingen praktisk betydelse utan är bara en teoretisk exercis som finns till för att man ska kunna påstå att det finns en laglighetskontroll.

Kommunalbesvärsmöjligheten utgör ett skenrättsmedel, inte ett reellt rättsmedel. Eller, har jag fel? Har besvär någonsin någon praktisk betydelse, annat än att människor sätter ner en massa energi på att framföra goda juridska skäl till att beslut är lagstridiga och en massa tid på att hoppas på att domstolen ska tolka lagen såsom en vanlig människa förstår den och på att det ska ha någon praktisk betydelse, för att ändå alltid bli besvikna?

Kunde någon svara? Vad är det för idé att ha domare som jobbar på förvaltningsdomstolarna om domarna ändå bara stöder den starkare partern (och inte ens bryr sig om att framföra en juridisk argumentation till stöd för sitt beslut)?

Frapperande exempel på vad man på goda grunder kan uppfatta som rättsvidriga beslut är det enhälliga godkännandet i Högsta förvaltningsdomstolen av statsrådets beslut att överföra en betydande del av Sibbo till Helsingfors stad och Helsingfors förvaltningsdomstols beslut om obetydliga ersättningar till Sibbo för detta. Förvånande var i och för sig att domstolen alls ansåg att Helsingfors skulle betala något för sitt roffande ...

Jag har antagligen varit alltför naiv då jag trott att grundlagens språkstadganden, särskilt nu efter grunlagsutskottets tolkning i Karlebyfrågan, kan ha någon praktiskt betydelse för förlossningsvården i Västra Nyland. Domarna på förvaltningsdomstolen skrattar säkert gott åt alla som bemödar sig att skriva besvär och ge dem jobb, då de mycket väl vet att det ändå inte har någon betydelse vad de kommer fram till. Det nuvarande Ekenäs BB är nedlagt fr.o.m. den 1 juni t.o.m. om de, mot min nu - på goda grunder - väldigt pessimistiska förmodan, ändå skulle komma fram till att beslutet var olagligt.