Långfingret som medel vid undervisning i samiska, hm.

Endel har tolkat att Björn Månsson visade långfingret åt samiskan i TV2:s pakkoruotsi-ilta på tisdagkvällen. Så det blev intervju med honom i onsdagens samiska nyheter. (Börjar vid 6 min 40 sec.)

Länk till SVT:s version av de samiska nyheterna:
http://svtplay.se/v/2253862/o__asat/1_12_17_30?cb%2Ca1366518%2C1%2Cf%2C-1%2Fpb%2Ca1366516%2C1%2Cf%2C-1%2Fpl%2Cv%2C%2C2256835%...2Fsb%2Cp102986%2C1%2Cf%2C-1

Det är i och för sig bra att de samiska nyheterna tycker språkundervisningen i Finland är värd att bevaka, men att det var just Björn Månssons långfinger som intresserade är symptomatiskt, inte för samerna, utan för hur det som kommit att kallas pakkoruotsi behandlas i offentligheten. Var finns den seriösa diskussionen om våra inhemska språk i läroplanen? Finns den över huvud taget? Till exempel, finns det en rörelse för att införa ett minumum av kunnande om de samiska språken i läroplanen? Eller finns detta redan i något ämne, t.ex. modersmål eller finska, eftersom Oj, vad litet man vet! 

Okunskap regerar. Jag antar att man i de samiska kretsarna känner till det här, men det är intressant hur ointresserade av samiskan övriga verkar vara, fastän de finlandssvenska medierna verkar ha större intresse än de finskspråkiga (min helt ovetenskapliga känsla, men jag antar ju att det är lite annorlunda upp i norr). Jag slukar allt jag råkar på som har med samiskan att göra eftersom jag tycker att Finland absolut borde ta urfolks rättigheter och språkliga rättigheter mera på allvar. De som är registrerade med modersmål samiska är under 2000 i Finland - och det är ledsamt - så det behövs desto mera stöd och engagemang.

Vi som är i majoritet borde ha kunskaper. Samiskan används ofta som argument i pakkoruotsidebatten: Av historiska skäl borde vi väll läsa samiska. Och det var det här Björn Månsson skulle svara på och hans svar var inte direkt fantastiskt - för hela debatten var ett sammelsurium med karraktären "vi försvarar oss mot era angrepp"-"ni är förtryckare"-ställningskrig - men han visade inte långfingret åt samiskan. Han räknade upp olika språk och använde helt enkelt fingren som stöd för sitt tal.

Intressant nog hade inte reportern vid samiska redaktionen, sannolikt i Finland, kommit på tanken att det hade varit korrekt att interjuva Björn Månsson på hans modersmål. Detta trots att de samiska nyheterna sänds också i Sverige och Norge. Det är i och för sig begriplig att samma språk används som i TV-programmet i fråga, men det visar också att finlandssvenskar inte förväntas tala svenska i den verklighet där finskan är dominerande. Däremot intervjuades t.ex. Radio Vegas Sissi-program en fotexpert på finska idag. Kan det verkligen vara så att ingen svenskspråkig fotexpert finns att tillgå i vårt land? Eller är det kanske så att vi själva signalerar att svenskan inte är så viktig för oss, bara jobbet blir gjort, snabbt och effektivt.