Bilden är från dopet den 10 april 2010.
Vi besökte Ekenäs den 31 maj. Vi satt på en restaurang. Ca kl 14 hade pizzorna just kommit, men de blev aldrig uppätna. En servitris körde Ragnhild till sjukhuset i Olles armar. Jag och Sigrid var en stund senare på plats. Återupplivningen gav inte något resultat. Ragnhild konstaterads död. Obduktionen visar inga makroskopiskt (med blotta ögat) synliga tecken på skador eller sjukdomar som kunde ha förorsakat dödsfallet. Prover har tagits för vidare undersökningar, men allt tyder på att diagnosen blir "plötslig spädbarnsdöd". Ragnhild hade somnat och i något skede hade hon slutat andas.
Jag har inte krafter eller möjlighet att ringa alla som absolut borde få veta. Och jag tänker som Olle, det är bäst att berätta öppet.
Olle skrev redan samma kväll till många:
"Vår familj har idag 31 maj 2010 drabbats av en
obeskrivlig katastrof. Vår lilla dotter Ragnhild
3 1/2 månader avled strax efter middagstid i
Ekenäs på sin mors mage i vad som ser ut att vara
s.k. plötslig spädbarnsdöd. Hon var bara
plötsligt livlös. Jag höll henne i mina armar och
försökte ge konstgjord andning i rallykörningen
till sjukhuset, inget stod att göra, när läkarna
kom in rummet och sa hur det var föll jag
gråtande på golvet. Vi fick henne vackert
inlindad i en vacker duk med en ros insatt, en
liten minnesstund hölls på kapellet. Hon var
kall. Jag höll henne i mina armar och smekte och
strök mina tårar i hennes ansike. Jag har aldrig
sett något så vackert och kärt. Jag är och Anna
är helt förkrossade.
mvh / Olle Sjöstrand
Vi har fått mycket stöd och vi vill tacka alla som kommit ihåg oss. Vi finns och lever i smärtan och hoppas att ni vågar kontakta oss också i fortsättningen om såväl djupa som mer vardagliga ting. Storasyster Sigrid, snart ett och ett halvt år, sprider glädje i vår vardag.
I Annonsbladet för Kimitobygden idag finns dödsannonsen med inbjudan som förmedlas även så här:
Alla som känner familjen är välkomna att närvara vid jordfästningen i Kimito kyrka lördagen den 19.6.2010 kl 11. Minnesstund i församlingshemmet.
Anna Ritamäki-Sjöstrand
1 kommentar:
Det finns inga ord som kan beskriva hur ledsen jag är för er skull - ni finns i mina tankar varje dag...
Skicka en kommentar